I dödens fotspår

Tyckte mig höra ett välbekant ljud igår eftermiddag där jag stod bland hyllorna på jobbet.
*Tsss, tsss, tsss, tsss*
Som om någon eller något luftstakade sig fram på osynliga lappskidor längs en frusen fantasiskare i långa glid.
*Tsss, tsss,*. Någon eller något bromsade in i god tid för att inte åka in i något fast föremål. *Tsss, tss, ts, ts, ts*.
Självklart! Släpen var tillbaka!
Ett sammanbitet stenansikte i stel och likblek vigör stötte med en kort, kraftig attack ifrån sig ett grymtande och lade upp sin pant på disken. En flaska. Två kronor. Släpen stod frågande kvar. Jag ställde flaskan vid sidan av och väntade på att han skulle ta initiativet och säga vad han ville ha, men som Karons blodhund stod han flåsande kvar utan en rörelse förrän jag bekräftade med orden:
- Två kronor.

Efter att jag uttalat ovanstående, först då gick startskottet. Släpen ryckte till och styrde skidorna mot mjölkkylen. Tog en liter mellanmjölk och stakade sig tillbaka. Duktig vovve. Slängde fram en näve enkronor och talte.
- I jesch int räckern.

Något förvånande gled han ut i samma fotspår som han kom, utan att först handla ytterligare gånger.
(Uppföljare: Karikatyrbild finns. Ska bara få in den på datorn.)

Kommentarer
Postat av: Veronica

Jag älskar släpen.. :D

2009-05-05 @ 09:12:34
URL: http://polkadotcadaver.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0