Vill du höra en rolig historia? En som är sann dessutom?

I butiken brukar allehanda människor ur olika kast och skikt dväljas. Många dårar, idioter och personer under olika sorters drogrus brukar för det mesta ligga till grund för GT's nyhetsstoff. Den här barnsagan är inte särskilt annorlunda. Skillnaden är att vittnet inte stavas Grosshandlarn utan kommer från en av samhällets ordningsmän.
Låt oss skrida till verket.

Ordningsmannen tittade in för att köpa en liter mjölk som måltidsdryck till den take-away han hade med i sin påse. Precis när han ska till att betala får han ett larm, han ber att få lämna påsen med sin lunch och springer iväg.
När han efter uppskattningsvis 30-40 minuter senare kommer tillbaka för att hämta maten passar jag givetvis på att fråga vad det handlade om.

En kvinnlig person som ingår i Piteås mesta alkispars crew hade i drängfyllan kommit på den briljanta idén att köpa nya jeans eftersom det par hon hade på sig hade sett bättre dagar. Och när en person med mer sprit i ådrorna än blod inser att hennes byxor är äckliga är ungefär när jeansen muterats till ett ryggradslöst däggdjur och utvecklat ett eget alfabet.
Alkisen hade alltså i provhytten krängt på sig ett par brallor med några mindre storlekar än vad som passade och fick nu inte av sig dem, vilket följdes av kraftiga skrik och skrän.
När hon gett upp kampen och börjat acceptera sitt nya, tajta skinn styrde hon den högröda mulen mot entrén, dock utan att betala för sig. En känslosvallande dispyt uppstod om det faktum att hon inte hade råd att betala men inte heller kunde lämna tillbaka byxorna, så vad gör hon? Jo, hon sluter ögonen, slappnar av, reser till sitt happy place och låter den gula fördämningen brisera hela vägen från sitt svampiga skrev ner till strumplästen.

Visst, det är tragiskt. Men lik fullt jävligt roligt.

Igår kom ledamoten för den svenska rödnackeföreningen in med en påse pantflaskor.
Panten uppgick till 13 piastrar. Med det totala inköpet minus pantsumman uppgick priset till 9 kronor.
Frid och fröjd.

Idag kom samma man dragandes på sina fötter in på nytt med budskapet att jag tagit för mycket betalt under gårdagens session. Jag talar givetvis om allas vår Släpen!
Med den erotiskt grymtande stämman som påminner om en förhistorisk figur mitt i bajsandets krämpor talte han:

- Du hav töjö för mychy betart igår!
- Jaha? Hur tänkte du då?
- Ji had trettorn kroner i pant å handle för tjytvå.
- Ja, det minns jag, och då tog jag 9 kronor betalt. 22-13=9.

En lång tystnad följde primatens räkenskap. När kugghjulen äntligen kommit i symbios fick jag en varm ursäkt för hans bryska framtoning då han sade:

- Ja. Da jere klart!

...och Släpen lommade hem.

Att livet börjar vid *insert valfri ålder* är ju välkänt, men att det fortsätter efter sjuttio kanske inte lika många visste.

Idag vad det in en tant som inte kan vara en dag under just sjuttio i butiken och efterfrågade en speciell tidning av erotikorienterat slag. Jag plockade ner denna specifika tidning med innehåll "Nakna damer från åren man sade Länsman" från tidningshyllan och räckte henne den.

Hon bläddrade fram till mittuppslaget där ett levande lik i detalj visade var hennes, sedan länge, vuxna barn för första gången fyllt lungorna med unket syre.
Begrundande bläddrade hon vidare ett par tre fyra sidor och stannade upp vid varje utvik.

- Ja, det här blir bra!

När jag blippade in tidningen var hon noga att understryka:
- Det är till en kompis.

En gång är ingen gång. Två gånger är många gånger.
...Och efter femhundrade gången blir det tamejfan olidligt!

Det går omkring en kvinna i staden Piteå. Den bland få som efter att ha passerat fyrtiostrecket fortfarande smyckas av svällande, talgrika ungdomsfinnar nära besläktade med spetälska.
Idag äntrade hon bygget igen och gjorde som hon jämt, ständigt och alltid gör nämligen sliter åt sig en kundvagn, racear ner till mejerikylen och plockar åt sig en liter fil som hon sätter i vagnen. I vagnen! En! Efter det, vad som måste vara en pärs med tanke på kundvagnen, pilar hon fram till kassan, tar upp litern med fil (märk väl: Litern, bestämd form och därför lika med en!), ställer upp litern och väntar...

Givetvis slår jag in denna ensamma, endaste, torftiga kundvagnsliter och får betalt. Nu till det verkliga irritationsmomentet: På vägen ut tar Talgbollen kundvagnen med en hand, går de tre stegen mellan kassan och entrén och hivar iväg denna förbannade kundvagn i riktning mot de andra.
Vad är det som är så inihelvete jobbigt att ta ett steg till och ställa tillbaka den där den ska vara, där den hör hemma, varifrån hon först tog den?!
Detta scenario är inte en engångsföreteelse, inte heller något som sker ofta, inte ens ett relativt återkommande inslag utan jämt, jämt, jämt, JÄMT! när det kommer till fröken Talgboll.
Jag är på randen att bryta ihop på grund av det här! Det är Kinesisk vattentortyr, det är vad det är!
Hur jävla lam och släpphänt kan man bli?!
1. Du behöver ingen vagn för att frakta en liter fil fem meter!
2. Om du ändå nödvändigtvis ämnar bruka en kundvagn för detta ändamål, ställ då tillbaka den ordentligt och släng inte iväg den på detta nonchalanta sätt. Det saknas ett steg för att fullborda dockningen!

Grosshandlarn är upprörd!

Så till den milda grad att jag funderar på att be henne ställa tillbaka vagnen nästa gång.

På en del människor går det vid första anblicken se att hon är hårig. Även fast hon är påbyltad med t-shirt, tröja, vindjacka och budgetjeans med dålig passform. Det talas ju ibland om ett sjätte sinne. Jag har ett, och det verkar ha slagit an på dold hårväxt.

Eftersom kvinnan ifråga såg ut att ha haft sin glansperiod under tidigt 50-tal, förmodligen innan den täta mustaschen hunnit bryta ny mark och anlägga kraftverk och industrier efter överläppens rynkiga strand, kan jag ganska självsäkert påstå att hon inte tillhör generationen som förespråkar kalhygge utan tycker att naturen gör sig bäst utan homo sapiens framfart. I det fördolda talar mitt sjätte sinne om för mig att denna skapelse gömmer en kraftig raggarsträng med strån av borst, ett rejält rövskägg och pälsbeklädd rygg. En äkta Boljevik.
Därför känns det passande att referera till henne som "Hårtårtan", men med tanke på hennes lynne (man trodde ju att hon passerat övergångsåldern men...) skulle jag vilja dubba henne till "Blodburgaren". Vad tycker du?

- Jag köpte hamburgare här för ett par dagar sedan och som du ser har ni tagit 17 kronor för mycket! Det är ju inte rätt! Eller hur!?
- Nä, har vi det är det såklart inte ok.
- Här har jag kvittot. Se. Se!
Som du säkert redan räknat ut tillhör kärringen den upprörda, vansinniga sorten som inte "tänker lyssna på det örat". En kund som bestämt sig för att hon har rätt och alla andra har fel utan att ens ta reda på om det stämmer.
Jag lät henne yla klart som den karelska björnhona hon är innan jag gjorde ett försök att förklara varför hon förstått fel.

-...och därför anser jag att jag ska kompenseras! Jag har gått ända hit med min dåliga rygg och...
- Vi har två olika märken av burgare. Den ena är 17 kronor dyrare än den andra, den du har valt.
- Det stod klart och tydligt att dom kostade mindre!
För att få svart på vitt knatade jag ner till frysdisken och mycket riktigt, det märke hon valt kostade mer, men nu ansåg ju Hårtårtan/Blodburgaren att det absolut måste ha försvunnit en prislapp då det billigare märket kostade ännu mindre.
Det berodde på att vi har extrapris på den sorten. Originalpriset på det billigare märket är lika med vad hon ansåg att det dyrare märket skulle kosta. Kanske blir lite grötig förklaring det här? Om jag säger på det här sättet då:
Två olika burgarmärken. Det ena, låt oss säga 100 kr vilket är den dyrare av de två. Den andra 50 kronor. Märket för 50 kronor är på extrapris och kostar därför 20 kronor. Hårtårtan/Blodburgaren fattar inte att 100-kronorspriset är gällande och legitimt. Hon anser att det billigare märket kostar 20 kronor och den dyrare sorten kostar 50. Hundringen existerar inte.

Efter ca åtta ronder av skrik och skrän, krav och kritik av den hysteriska arten ger jag upp. Gör ett återköp på hennes burgarjävlar, slår in originalpriset på sämresorten och ger henne hela 17 kronor att förlusta sig med.
(Hade ändå fått en tjuga i dricks av ett glatt fyllo så kassan kommer stämma i slutet av dagen ändå. Tack herr Fyllo!)
Hårtårtan/Blodburgaren fingrar girigt ner sina nickel i portmonnän, öppnar brödfittan och säger i utsökt Tant Beigeanda:
- Och nu går du ner och sätter rätt pris på burgarna så inte andra blir utsatta för det här!
- Nä! Det tänker jag inte göra.
- Vad i allsin dar säger du?!
- Nämen det förstår du väl... Jag vill ju att alla ska få en överraskning när de upptäcker mitt fingerade fel så de får en anledning att komma tillbaka.

Hämnden var liten, men ljuv!


Trevlig helg!
- Grosshandlarn

"A fat woman came into the store today"... Fast egentligen var det igår.
Jag uppfattade henne som en normal och psykiskt stabil medelålders tant när hon först kom in...

Suggan rultade ner till mjölkkylen, greppade två liter och styrde buken mot kassan.
- Bra så?
- Jå.
- Då blir det X kronor.
- Vill du ha X?
- Ja.
- Vill du det? Vill du ha X?
- Ja tack.
- Är det så... Det är X du vill ha?
- Eeh, ja.
Hennes grin växer sig allt större och bredare för varje gång hon ställer frågan och efter mitt jakande tycker jag mig kunna skönja någon skum process ta form bakom pannbenet. Hon fnissar dovt och frågar:
- Så det är X du vill ha alltså?
Jag började tycka att leken, eller vad det nu var, kändes rätt poänglös, man kan rent av säga att jag blev less.
- Näe, för din skull kan vi säga trehudra om det ska vara så.
- Nänänä!
Suggan halade snabbt och villigt upp vad de två litrarna kostade. Medan jag skyfflade ner pengarna i kassan står hon bara och stirrar på mig. Efter någon sekunds tystnad undrar jag om det var något mer?
- Är du ensam?
- Vad menar du?
- Ja... du vet... är du *fniss* ensam?

Innan frågan vad hon syftar på hinner utrönas kommer en kund in i butiken.
Suggan vänder handlöst på klacken och vaggar snabbt ut.

Vad lider hon av?

För att den aktade och högt skattade branschtidningen Grosshandlartribunalen (GT) ska kunna tävla med den fantastiska och gravt seriösa kvällspressen har, som bekant, även GT gett sig i kast med allehanda omröstningar på hemsidan. Till exempel tyckte de flesta GT-läsare i tidigare omröstningar att Linda Rosing är och alltid kommer vara en fallen kvinna, att ölet är sommarens dryck dock tätt följd av alternativet "Något sött" samt att Carolina Gynning antagligen är den svensk vi minst av allt vill ska representera Sverige som ansiktet utåt.

Den här gången väljer GT att bryta sig loss från förgrundsgestalterna Aftonbladet och Expressen för att för kanske första gången ställa en rak, adekvat fråga: "Vad på GT uppskattar du mest"? Nöjesbilagan "GT Taltidningen", fältrapporten "Real World: Piteå" eller den än så länge något tunna "GT Karikatyrer"?

Röstningens resultat kommer beaktas och större resurser kommer ägnas åt läsarnas val!

Tack för din röst.


- Grosshandlarn

Det kändes konstigt hela dagen. Det liksom låg nåt i luften. Kunde inte riktigt sätta fingret på det. Det var en olustig, dock bekant känsla. Framåt eftermiddagen uppdagades det.
Sprungen ur Hades eldhärjade grottor, född av hedniskt mörker, djupt under marken där maskar skålar i svartnat blod och dricker från kupor av urberget självt - Tant Beige, antikrist, var tillbaka!

Som den råtta hon är lät hon gnida morrhåren efter hyllor och golv fast besluten att kunna hitta något att klaga över.
Favoritreceptet som får henne att brista ut i en fruktansvärd klagosång brukar oftast vara fel pris alternativt ingen prislapp på varan.
Hon klämde, kände och vägde noga muffins och limpor i handen. Kollade datum och prismärkning. Tyvärr, för hennes del, var allt i sin ordning. Jag började nästan våga andas ut när hon triumferande lät sin häxkraxan ljuda i en dömande men ack så förnöjd ton. Fröken fisförnäm drog sakta av sig sin skinnhandske och harklade sig än en gång:

- Ursäkta där borta! Jag tycker mig inte kunna se någon prismärkning på dessa ravioli.
- Det står på hyllkanten.
- Raviolin finns i två olika märken. Endast ett pris är satt!
- Jahapp, då får jag göra en prisfråga i kassan då.

Sagt och gjort, det skiljde 20 öre.
- Som plåster på såren kan du få dom för samma pris. (Märk väl att i det här fallet hade priset avrundats till detsamma ändå.)
- Det är olika datum ser jag...

För helvete kärring! Det är konserver!
Du kommer vara hur död som helst när datumet går ut, vad spelar det för roll?!

Det har blivit dags för ett tronskifte, en ny generation börjar se dagens ljus, en ny stjärna har fötts!
Håll i hatten mitt herrskap, lillkillen köpte inte mindre än 8 vuxenorienterade filmer idag.
Måste vara nytt rekord. Det har hänt att en och samma kund köpt porr för 5-600 kr, men idag gick slutnotan lös på inte mindre än dryga 1100 svenska piastrar! Helt otroligt!
Samma snubbe var in förra veckan och köpte då sina synder för omkring en femhundring. Medelkostnaden per vecka bör alltså landa på omkring 800 kr. 800x4=3200/mån, och ändå har han bensin i moppen.
Den killen har ingen dålig månadspeng!

Den tidigare, och fram till idag, ohotade kalifen av porrinköp gjorde ett besök härom veckan. Mycket riktigt slank några exemplar av diverse anatomiskt innehåll ner i korgen. Till saken hör att denne man inte hör till de fagraste av människor, Grosshandlarn är själv ingen fotomodell men för att du ska förstå mitt dilemma måste jag tala om för dig att kalifen spelar i samma liga som Elefantmannen och Ron Pearlman, om de två vore feta deltagare i Ricki Lake och hade vårtig hängbuk.
Mitt i den rådande skräcken för svinsmittan och paniken över att handspriten tagit slut började Grosshandlarn se för sitt inre öga hur kalifen kommer hem och ägnar sig åt sitt lystmäte med högernäven... eller... är han vänsterhänt?
När man ger tillbaka växel händer det allt som oftast att min och kundens näve möts, och nu kunde jag inte få bilden ur mitt huvud så för att vara safe...
- Är du höger eller vänsterhänt?
- Höger, hur så?
- Sträck fram den andra handen då.