Dagens första kandidat, en medelålders kviga, strosade runt i butiken och plockade diverse småsaker. Bröd, en skvallertidning, en chokladkaka osv.
Märktes på hennes disiga utstrålning att hon inte tillhör den glada, trevliga och pratglada kundkretsen. Med mungiporna mot halsmandlarna hälsade hon bara med en blick tillbaka på mitt Hej.
Slog in hennes varor, frågade lite extra vänligt om det var bra så? Jag tolkade tystnaden som ett ja och läste upp prissumman.
- Det kan ju inte stämma!
- Nähä? Vad tänkte du då på?
- Priset! Någonting måste ju vara fel. Titta nu här...

Kvigan lyfter upp vara för vara och talar om för mig vad det kostar. Medans hon håller prispredikan tar jag ett eget initiativ och gör en prisfråga på skvallertidningen varpå jag avbryter henne.
- Ja, se där. Du har helt rätt. Priset stämmer inte.
Givetvis ser hon nöjd ut och stäcker lite på sig, ger ifrån sig ett tillgjort harklande och, antagligen, väntar på en ursäkt från mig.
- Tidningen här gick in på femton kronor men den kostar egentligen tjugotvå, det står ju här på framsidan tillochmed, så du blir skyldig ytterligare sju kronor då tack.
Något paff ögnade hon tidningen grundligt och så lade sig tystnaden.
Kvigan: 0 - Grosshandlarn: 1.

För några dagar sedan behagade solguden välsigna oss arma Pitebor med klar himmel och sommarvärme. Riktigt varmt och skönt, men tyvärr innebär det också att det kan bli lite väl varmt i butiken vilket i sin tur leder till att choklad med kletig fyllning mjuknar i lösviktslådorna, och när folk är där och gräver runt med grötsleven mosas de lätt.
Detta var något en kille kände sig tvungen att påpeka.
- Asså du...
- Ja?
- Dom där sjöfrukterna...
- Ja?
- Vet du om att dom är värsta hullerombuller!?
- Ja.
- Synd. Dom är goda.

Jo, och nu när de ändrat form smakar dom batong?