Tomtemor


Som bekant tillhandahåller vi en pakettjänst på jobbet vilket innebär att kunder kan få sina paket skickade till oss och där hämta ut dem med leg och avisering.
För det mesta vägrar folk acceptera att det krävs en avisering/bekräftelse på att man nu kan hämta ut sitt paket efter utsatt tid.
Av tio samtal till butiken på en dag är det runt sju stycken av folk som ringer och frågar om dennes paket kommit.
När jag sedan ställer frågan om personen fått en avisering är det sex av dessa sju som inte fått någon men avvisar det snabbt genom att säga att dom har faktiskt ett kolli-id.
Jaha, så bra då. Jag kan omöjligt leta efter ditt paket med ett nummer logistikföretaget använder i frakten. Vidare kan jag ändå inte lämna ut det eftersom du inte fått någon avisering.
Så är den eviga cirkeln av misantropisk legering sluten. Utan ände och utan hopp snurrar hjulet vidare.

Häromdagen fick jag dock uppleva en ny approach än den vanliga bristen på förståelse och insikt.
En medelålders kvinna kom in för att hämta sitt paket från något sminkföretag. Hon hade tom. fått en avisering. Prima liv.
Hon läste upp de siffror som stod i meddelandet, bläddrade ner och mumlade vad hon läste.
- Legitimation obligatoriskt...
- Ja.
- Men... det har jag ju i bilen.
- Jaha, ja, jag ska ingenstans så...

Av den responsen lade sig en lätt vredgad slöja över hennes rynkiga anlete.
Hon höjde rösten i irritation och förvåning när hon sade:
- Måste jag hämta det?!
- Ja.

Jag fortsatte att fylla i blanketten åt henne med datum osv. i väntan på att hon skulle gå de tio stegen för att hämta det leg aviseringen krävde.
Tomtemor stod kvar och stirrade några sekunder innan hon fnös ljudligt och vände på klacken.
Hon slet upp dörren, vände sig om, fyllde lungorna till bristningsgränsen och med ett imponerande magstöd lät hon sin röst höras:
- SÅ JÄVLA LÖJLIGT! DU KAN BEHÅLLA DET! VI SKITER I DET!

Fläktremmen tjöt ända in i butiken när hon några sekunder senare slirade ifrån parkeringen och lämnade sin sminkförsändelse på samma plats som när hon kom. Det ligger fortfarande kvar.

Dörrvakten

Det var längesedan det hände nåt som förtjänar en plats på löpsedeln nu. Ett och annat måndagsexemplar har förstås rumlat in men inget utöver den normala idiotnormen.
Men det är klart... vi har ju Dörrvakten.

Dörrvakten är en man som antagligen föddes med gåstavar som ytterligare lemmar, de verkar vara hans bröder och bundsförvanter i vått och torrt. Ibland tror jag tillochmed att han för en dialog med dem.
Hans anledning och primära åliggande att komma in i butiken är endast för att stava sig ner till porrhyllan, granska, betrakta och beundra. Grundligt.
Jag har till dags dato aldrig varit med om att han faktiskt köpt något. Inte en endaste gång. Han kommer in, tittar på de nya fibborna (ibland med fingrarna) och så var saken klar. Nästan.

På utvägen har han ett problem. Han vill absolut inte öppna dörren, så i stället för att ta grepp om dörrhandtaget, luta sig framåt några grader och gå står han och väntar på att någon annan ska komma in eller gå ut så han hinner springa igenom innan dörren stängs. Det har hänt att han stått och suckat ljudligt i upp till tio minuter i väntan på att bli utsläppt. Tidvis har jag blivit trött på att höra hans flåsande och klagande suckar och har således hållit dörren öppen så han kan gå.
När dörren öppnas av mig eller någon annan kund får han ett uttryck som kan beskrivas som en skräckblandad förtjusning. Samtidigt som han ser ut att bli överlycklig stressar han så snabbt han kan för att hinna ut innan porten stängs. Tillsammans med sina gåstavar är Dörrvakten som Indiana Jones och hans hatt.

Igår, fredag, var han in för att titta på porren igen. Jag hade rätt mycket att stå i och hade inte tid att släppa ut honom då det var kunder i butiken. Han stod sniket och lurpassade när en kund skyndade ut, Dörrvakten stressade förstås efter. Butiken har två dörrar. Han hann inte ut innan den andra slagit igen.
Som ett experiment låtsades jag inte märka att han var fast som ett djur i en bur och tänkte att nu måste han väl ändå öppna dörren själv. Det gjorde han förstås inte. Några kraftiga avgrundssuckar och fem till tio minuter senare kom nästa kund in och Dörrvakten ut.

Undrar om han stänger dörren när han använder offentliga toaletter?

RSS 2.0