Repris #2



Då käre, goe Grosshandlarn ligger hemma med feber, förkylning och en strut bröllopskonfekt finns inte mycket annat att bjuda på idag än en repris från min första vecka på jobbet. Ja, detta har verkligen hänt!

Den karismatiske lille mannen jag aldrig glömmer gläntade försiktigt på entrédörren och stack endast in huvudet och tittade sig nervöst omkring samtidigt som han täckte för ansiktet med kragen. Axlarna var uppdragna och hans mössa strategiskt placerad för att dölja så mycket som möjligt av anletsdragen på denna 40-45-åring.
Då han förstått att jag var ny och inte kände igen honom pilade han käpprätt ner mot porrhörnan där han frenetiskt bläddrande kastade stressade blickar över skuldrorna.
Naturligtvis tyckte jag att alltsammans verkade rätt misstänksamt så jag höll ögonen på nervknippet vilket han också märkte. Detta gjorde honom alltmer nervös och spattig. Han gick igenom tidning för tidning, bläddrade, vred och vände och såg sig om mot mig minst var tjugonde sekund. Det såg ut att bli en fråga om tålamod.

Den taskiga tajmingen av två godissugna tjejer gjorde att jag måste slita blicken från "den maskerade främlingen" ett slag då jag vägde lösgodiset och letade efter de rätta knapparna på kassan. Det var som sagt min första vecka.
Under denna korta tid hinner främlingen, ohyggligt snabbt, rusa ut ur butiken. Jag hann bara få en glimt av honom i periferien men det var ändå ingen som helst tvekan om vad jag såg. Svartalven, så snabb som han var, hade på ett väldigt klumpigt och osmidigt vis mosat in en blaska under tröjan. Han höll fortfarande i den med ena näven och tidningen stack väl synligt ut under tröjan. Den låg i ca 45 graders vinkel så det var ju ganska svårt att missa.
Givetvis kan jag inte lämna butiken till sitt öde och springa efter honom heller, så det var bara att gratulera och försöka pränta in bilden av Svartalven så gott det gick i minnet så skulle jag minsann ta honom nästa gång!
Hade det varit en vanlig, alldaglig historia hade den slutat här. Men nu gör den inte det.

Efter vad jag uppskattar till två timmar kommer han tillbaka. Han ställer sig på säkert avstånd från mig och öppnar brödintaget:
- Duu.. ja ha gjort nå dumt. Rösten är faktiskt bland det roligaste jag hört! Han låter som den finniga tonåringen i The Simpsons som brukar jobba på diverse snabbmatkedjor.
- Jo, jag såg det men du var ju så snabb så jag hann inte stoppa dig.
- Heh... jåå. Ja ångra mä.
- Det är ju så dags nu det, du har ju redan stulit tidningen.
- Ja ha en sjukdom. Ja ä översexuell å ja ha int fått min spruta idag.
- Vad är det för spruta då?
- Jåå, du vet, när ja int få min spruta bli ja alldeles galen! Du vet, ja ba runka, runka, runka.
- ???
- Mina testiklar är som en femårings..

Efter det läskande uttalandet försöker jag hyssja Svartalven och påpeka att det är flera barnfamiljer i butiken.
Han verkar inte bry sig om det utan fortsätter att förklara sin sjukdom. Att det driver honom till runkvansinne när han inte fått sin medicin och, som sagt, att hans testiklar krymp av allt tajjande.
På frågan varför han inte bara betalade för tidningen (som var av märket Legshow, därav dagens bild) svarade han helt sonika att han inte hade tid.

Med respekt för barnfamiljerna i butiken gjorde jag processen kort. Svartalven betalade för tidningen och fick lämna kvar den. Upptäckte dock några misstänkta dna-fläckar på några sidor samt att mittuppslaget var sönderrivet.
Vi gjorde också dealen att han såklart aldrig mer skulle sätta sin fot inne i butiken, och jag har faktiskt inte sett till honom sedan dess heller.
Såvitt jag vet sitter han fortfarande i sin fåtölj och luktar på...
 

Kommentarer
Postat av: Veronica

Längtar efter en uppdatering från dagens arbete ^^

2009-04-24 @ 22:47:47
URL: http://polkadotcadaver.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0