Tomtemor
Som bekant tillhandahåller vi en pakettjänst på jobbet vilket innebär att kunder kan få sina paket skickade till oss och där hämta ut dem med leg och avisering.
För det mesta vägrar folk acceptera att det krävs en avisering/bekräftelse på att man nu kan hämta ut sitt paket efter utsatt tid.
Av tio samtal till butiken på en dag är det runt sju stycken av folk som ringer och frågar om dennes paket kommit.
När jag sedan ställer frågan om personen fått en avisering är det sex av dessa sju som inte fått någon men avvisar det snabbt genom att säga att dom har faktiskt ett kolli-id.
Jaha, så bra då. Jag kan omöjligt leta efter ditt paket med ett nummer logistikföretaget använder i frakten. Vidare kan jag ändå inte lämna ut det eftersom du inte fått någon avisering.
Så är den eviga cirkeln av misantropisk legering sluten. Utan ände och utan hopp snurrar hjulet vidare.
Häromdagen fick jag dock uppleva en ny approach än den vanliga bristen på förståelse och insikt.
En medelålders kvinna kom in för att hämta sitt paket från något sminkföretag. Hon hade tom. fått en avisering. Prima liv.
Hon läste upp de siffror som stod i meddelandet, bläddrade ner och mumlade vad hon läste.
- Legitimation obligatoriskt...
- Ja.
- Men... det har jag ju i bilen.
- Jaha, ja, jag ska ingenstans så...
Av den responsen lade sig en lätt vredgad slöja över hennes rynkiga anlete.
Hon höjde rösten i irritation och förvåning när hon sade:
- Måste jag hämta det?!
- Ja.
Jag fortsatte att fylla i blanketten åt henne med datum osv. i väntan på att hon skulle gå de tio stegen för att hämta det leg aviseringen krävde.
Tomtemor stod kvar och stirrade några sekunder innan hon fnös ljudligt och vände på klacken.
Hon slet upp dörren, vände sig om, fyllde lungorna till bristningsgränsen och med ett imponerande magstöd lät hon sin röst höras:
- SÅ JÄVLA LÖJLIGT! DU KAN BEHÅLLA DET! VI SKITER I DET!
Fläktremmen tjöt ända in i butiken när hon några sekunder senare slirade ifrån parkeringen och lämnade sin sminkförsändelse på samma plats som när hon kom. Det ligger fortfarande kvar.
Dörrvakten
Det var längesedan det hände nåt som förtjänar en plats på löpsedeln nu. Ett och annat måndagsexemplar har förstås rumlat in men inget utöver den normala idiotnormen.
Men det är klart... vi har ju Dörrvakten.
Dörrvakten är en man som antagligen föddes med gåstavar som ytterligare lemmar, de verkar vara hans bröder och bundsförvanter i vått och torrt. Ibland tror jag tillochmed att han för en dialog med dem.
Hans anledning och primära åliggande att komma in i butiken är endast för att stava sig ner till porrhyllan, granska, betrakta och beundra. Grundligt.
Jag har till dags dato aldrig varit med om att han faktiskt köpt något. Inte en endaste gång. Han kommer in, tittar på de nya fibborna (ibland med fingrarna) och så var saken klar. Nästan.
På utvägen har han ett problem. Han vill absolut inte öppna dörren, så i stället för att ta grepp om dörrhandtaget, luta sig framåt några grader och gå står han och väntar på att någon annan ska komma in eller gå ut så han hinner springa igenom innan dörren stängs. Det har hänt att han stått och suckat ljudligt i upp till tio minuter i väntan på att bli utsläppt. Tidvis har jag blivit trött på att höra hans flåsande och klagande suckar och har således hållit dörren öppen så han kan gå.
När dörren öppnas av mig eller någon annan kund får han ett uttryck som kan beskrivas som en skräckblandad förtjusning. Samtidigt som han ser ut att bli överlycklig stressar han så snabbt han kan för att hinna ut innan porten stängs. Tillsammans med sina gåstavar är Dörrvakten som Indiana Jones och hans hatt.
Igår, fredag, var han in för att titta på porren igen. Jag hade rätt mycket att stå i och hade inte tid att släppa ut honom då det var kunder i butiken. Han stod sniket och lurpassade när en kund skyndade ut, Dörrvakten stressade förstås efter. Butiken har två dörrar. Han hann inte ut innan den andra slagit igen.
Som ett experiment låtsades jag inte märka att han var fast som ett djur i en bur och tänkte att nu måste han väl ändå öppna dörren själv. Det gjorde han förstås inte. Några kraftiga avgrundssuckar och fem till tio minuter senare kom nästa kund in och Dörrvakten ut.
Undrar om han stänger dörren när han använder offentliga toaletter?
Men det är klart... vi har ju Dörrvakten.
Dörrvakten är en man som antagligen föddes med gåstavar som ytterligare lemmar, de verkar vara hans bröder och bundsförvanter i vått och torrt. Ibland tror jag tillochmed att han för en dialog med dem.
Hans anledning och primära åliggande att komma in i butiken är endast för att stava sig ner till porrhyllan, granska, betrakta och beundra. Grundligt.
Jag har till dags dato aldrig varit med om att han faktiskt köpt något. Inte en endaste gång. Han kommer in, tittar på de nya fibborna (ibland med fingrarna) och så var saken klar. Nästan.
På utvägen har han ett problem. Han vill absolut inte öppna dörren, så i stället för att ta grepp om dörrhandtaget, luta sig framåt några grader och gå står han och väntar på att någon annan ska komma in eller gå ut så han hinner springa igenom innan dörren stängs. Det har hänt att han stått och suckat ljudligt i upp till tio minuter i väntan på att bli utsläppt. Tidvis har jag blivit trött på att höra hans flåsande och klagande suckar och har således hållit dörren öppen så han kan gå.
När dörren öppnas av mig eller någon annan kund får han ett uttryck som kan beskrivas som en skräckblandad förtjusning. Samtidigt som han ser ut att bli överlycklig stressar han så snabbt han kan för att hinna ut innan porten stängs. Tillsammans med sina gåstavar är Dörrvakten som Indiana Jones och hans hatt.
Igår, fredag, var han in för att titta på porren igen. Jag hade rätt mycket att stå i och hade inte tid att släppa ut honom då det var kunder i butiken. Han stod sniket och lurpassade när en kund skyndade ut, Dörrvakten stressade förstås efter. Butiken har två dörrar. Han hann inte ut innan den andra slagit igen.
Som ett experiment låtsades jag inte märka att han var fast som ett djur i en bur och tänkte att nu måste han väl ändå öppna dörren själv. Det gjorde han förstås inte. Några kraftiga avgrundssuckar och fem till tio minuter senare kom nästa kund in och Dörrvakten ut.
Undrar om han stänger dörren när han använder offentliga toaletter?
Snorkfröken
En korpulent man iklädd chinos och randig skjorta, en trumpen uppsyn samt flint parkerade sin relativt nya Saab precis utanför entrén.
Parkerar man sin bil med skinnklädsel utanför entrén parkerar man i princip mitt på vägen.
Mannen kom in. Jag hälsade och möttes av en överlägsen blick där ögonbrynen höjdes undrande i sakta mak följt av tystnad. Mannen bestämde sig efter en stund för vilken tidning som föll honom på läppen.
Jag ställde mig bakom kassan och nickade vänligt. Återigen åkte ögonbrynen upp medan mungiporna åkte ner.
Inte ett ljud, inte en rörelse.
- Var det bra så?
Utan att svara slängde han fram pengarna på disken och inväntade sin växel.
Så gott som samtidigt kommer en tant med rullator in.
- Vem är det som ställt bilen sådär tokigt? Man kommer ju knappt in.
- Jadu, det måste nog vara nån uppblåst jävel som tror han är förmer än andra.
Parkerar man sin bil med skinnklädsel utanför entrén parkerar man i princip mitt på vägen.
Mannen kom in. Jag hälsade och möttes av en överlägsen blick där ögonbrynen höjdes undrande i sakta mak följt av tystnad. Mannen bestämde sig efter en stund för vilken tidning som föll honom på läppen.
Jag ställde mig bakom kassan och nickade vänligt. Återigen åkte ögonbrynen upp medan mungiporna åkte ner.
Inte ett ljud, inte en rörelse.
- Var det bra så?
Utan att svara slängde han fram pengarna på disken och inväntade sin växel.
Så gott som samtidigt kommer en tant med rullator in.
- Vem är det som ställt bilen sådär tokigt? Man kommer ju knappt in.
- Jadu, det måste nog vara nån uppblåst jävel som tror han är förmer än andra.
Mervärde
Idiotins fana fortsätter vaja högt över havsnivån i Piteå. Dårskapens banér i ett heraldiskt vapen liknande kiss i form av en liten kaka besudlar faciliteten som kallas min arbetsplats utan varesig förbehåll eller samvete.
Idag dök en ny stjärna in på jobbet.
När hon äntrade lokalen hälsade jag som vanligt med ett Hej. Inget svar.
Tänkte att hon kanske inte hörde vad jag sa så jag gjorde ett tafatt försök att söka hennes blick och återigen få en anledning att säga Tjena. När våra blickar slutligen möttes började jag forma läpparna för att sedan utstöta min hälsningsfras men kunden gjorde sitt bästa för att undvika all sorts kontakt. Hon tittade nonchalant upp i taket för att slippa öppna käften eller nicka införstått. Må så vara. Alla är inte på bästa humör alltid och det behöver man såklart inte vara heller så jag lät det bero.
När hon plockat sin lösvikt färdigt och slutligen lagt påsen på vågen hör det ju liksom till att slentrianflina lite åt varandra, särskilt när det inledande hejandet inte blev av ordentligt. Hon låtsades inte se.
Så länge hon inte klämt ut ett dödfött foster dagen innan tycker jag hon är aningen negativ här.
Hon betalar och går ut. Fortfarande utan ett ljud.
Det dröjer inte mer än tjugo sekunder så är hon tillbaka. Hon stegar fram till tidningarna och börjar plocka och bläddra. Självklart måste man få skapa sig en uppfattning om tidningens innehåll innan man bedömer den värdig att betala och tas med hem, men att parkera arslet på glassfrysen och girigt börja smaska i sig den lösvikt hon först köpte och faktiskt läsa tidningarna tillhör den tveksamma arten av beteende.
Om du inte redan förstått det lider jag av en konstant motvilja av att rakt av behöva säga åt människor så jag inledde bataljen med undrande blickar. När det inte fungerade övergick jag till harklanden och irriterade blickar.
När inte det heller skördade varken frukt eller huvudbry var hon inne på tidning nummer två och då föll bilan.
- Alltså... Ursäkta, men du kan inte läsa...
- JAG HAR FAKTISKT BETALAT FÖR DET HÄR!
Betalat för vad? För tidningarna? För uppehälle i butiken? Nej.
Hon viftade vildsint med lösviktspåsen.
Idag dök en ny stjärna in på jobbet.
När hon äntrade lokalen hälsade jag som vanligt med ett Hej. Inget svar.
Tänkte att hon kanske inte hörde vad jag sa så jag gjorde ett tafatt försök att söka hennes blick och återigen få en anledning att säga Tjena. När våra blickar slutligen möttes började jag forma läpparna för att sedan utstöta min hälsningsfras men kunden gjorde sitt bästa för att undvika all sorts kontakt. Hon tittade nonchalant upp i taket för att slippa öppna käften eller nicka införstått. Må så vara. Alla är inte på bästa humör alltid och det behöver man såklart inte vara heller så jag lät det bero.
När hon plockat sin lösvikt färdigt och slutligen lagt påsen på vågen hör det ju liksom till att slentrianflina lite åt varandra, särskilt när det inledande hejandet inte blev av ordentligt. Hon låtsades inte se.
Så länge hon inte klämt ut ett dödfött foster dagen innan tycker jag hon är aningen negativ här.
Hon betalar och går ut. Fortfarande utan ett ljud.
Det dröjer inte mer än tjugo sekunder så är hon tillbaka. Hon stegar fram till tidningarna och börjar plocka och bläddra. Självklart måste man få skapa sig en uppfattning om tidningens innehåll innan man bedömer den värdig att betala och tas med hem, men att parkera arslet på glassfrysen och girigt börja smaska i sig den lösvikt hon först köpte och faktiskt läsa tidningarna tillhör den tveksamma arten av beteende.
Om du inte redan förstått det lider jag av en konstant motvilja av att rakt av behöva säga åt människor så jag inledde bataljen med undrande blickar. När det inte fungerade övergick jag till harklanden och irriterade blickar.
När inte det heller skördade varken frukt eller huvudbry var hon inne på tidning nummer två och då föll bilan.
- Alltså... Ursäkta, men du kan inte läsa...
- JAG HAR FAKTISKT BETALAT FÖR DET HÄR!
Betalat för vad? För tidningarna? För uppehälle i butiken? Nej.
Hon viftade vildsint med lösviktspåsen.
Min första gång
Helt otroligt! Mina damer och herrar! Ladies and gentlemen! Undrens tid är ännu inte förbi, än existerar en sagomagi av ofattbara mått! Idag är dagen med stort D.
Under alla mina år som grosshandlare har det aldrig tidigare hänt, men idag hände det.
Jag trodde verkligen att folk betackade sig för varan i fråga efter att en hel nation rättfärdigt skrattat sig fördärvad åt den barockt vidriga magväskan, men ack.
Idag, 8/10 2009, har jag för första gången sålt ett snushölster i läder.
Under alla mina år som grosshandlare har det aldrig tidigare hänt, men idag hände det.
Jag trodde verkligen att folk betackade sig för varan i fråga efter att en hel nation rättfärdigt skrattat sig fördärvad åt den barockt vidriga magväskan, men ack.
Idag, 8/10 2009, har jag för första gången sålt ett snushölster i läder.
Till din kask
För att fira helgens intåg med allt vad det innebär har Grosshandlartribunalen (GT) egenhändigt designat och beslutat att bjuda sina läsare på en etikett att skriva ut och klistra fast på aftonens flaska.
Skäms du för din skrala ekonomi eller torftiga smak, klistra över det gamla med "Farfars Knullardricka".
Ett säkert kort för att påvisa din blåblodiga börd.
Tillverkar du din egen törstsläckare? Låt "Farfars Knullardricka" pryda verket.
Enjoy!
Skäms du för din skrala ekonomi eller torftiga smak, klistra över det gamla med "Farfars Knullardricka".
Ett säkert kort för att påvisa din blåblodiga börd.
Tillverkar du din egen törstsläckare? Låt "Farfars Knullardricka" pryda verket.
Enjoy!
Du är tjock, fet, smal, atletisk
En kviga i klimakterieåldern behagade besöka haket jag för tillfället arbetar på.
Hon köpte en tidning av märket Aftonbladet med medföljande sportbilaga. Då hon inte uppskattar de gamla Grekernas påfund bad hon att få lämna kvar bilagan vilket jag tyckte gick bra.
- Du kanske vill läsa den?
- Tackar som frågar, men jag är inte så värst sportintresserad jag heller.
- Nä, det syns.
- Jasså?
- Ja.. hehe, alltså.. jag menar det som en komplimang.
- En komplimang? Att jag uppenbart inte är sportintresserad?
- Nej, ja. Alltså.. jag menar.. Det är ju bra att du inte är det. Eftersom jag inte är det.. menar jag.
- Och det syns?
- Nej. Ja. Eeh..
På detta sätt sänkte hon sig själv än djupare ner i skiten än jag trodde det var möjligt.
Kort därpå gav hon upp och försvann.
Tack för en, om inte annat, rolig pratstund!
Nöden har en lag
Vill du höra en rolig historia? En som är sann dessutom?
I butiken brukar allehanda människor ur olika kast och skikt dväljas. Många dårar, idioter och personer under olika sorters drogrus brukar för det mesta ligga till grund för GT's nyhetsstoff. Den här barnsagan är inte särskilt annorlunda. Skillnaden är att vittnet inte stavas Grosshandlarn utan kommer från en av samhällets ordningsmän.
Låt oss skrida till verket.
Ordningsmannen tittade in för att köpa en liter mjölk som måltidsdryck till den take-away han hade med i sin påse. Precis när han ska till att betala får han ett larm, han ber att få lämna påsen med sin lunch och springer iväg.
När han efter uppskattningsvis 30-40 minuter senare kommer tillbaka för att hämta maten passar jag givetvis på att fråga vad det handlade om.
En kvinnlig person som ingår i Piteås mesta alkispars crew hade i drängfyllan kommit på den briljanta idén att köpa nya jeans eftersom det par hon hade på sig hade sett bättre dagar. Och när en person med mer sprit i ådrorna än blod inser att hennes byxor är äckliga är ungefär när jeansen muterats till ett ryggradslöst däggdjur och utvecklat ett eget alfabet.
Alkisen hade alltså i provhytten krängt på sig ett par brallor med några mindre storlekar än vad som passade och fick nu inte av sig dem, vilket följdes av kraftiga skrik och skrän.
När hon gett upp kampen och börjat acceptera sitt nya, tajta skinn styrde hon den högröda mulen mot entrén, dock utan att betala för sig. En känslosvallande dispyt uppstod om det faktum att hon inte hade råd att betala men inte heller kunde lämna tillbaka byxorna, så vad gör hon? Jo, hon sluter ögonen, slappnar av, reser till sitt happy place och låter den gula fördämningen brisera hela vägen från sitt svampiga skrev ner till strumplästen.
Visst, det är tragiskt. Men lik fullt jävligt roligt.
I butiken brukar allehanda människor ur olika kast och skikt dväljas. Många dårar, idioter och personer under olika sorters drogrus brukar för det mesta ligga till grund för GT's nyhetsstoff. Den här barnsagan är inte särskilt annorlunda. Skillnaden är att vittnet inte stavas Grosshandlarn utan kommer från en av samhällets ordningsmän.
Låt oss skrida till verket.
Ordningsmannen tittade in för att köpa en liter mjölk som måltidsdryck till den take-away han hade med i sin påse. Precis när han ska till att betala får han ett larm, han ber att få lämna påsen med sin lunch och springer iväg.
När han efter uppskattningsvis 30-40 minuter senare kommer tillbaka för att hämta maten passar jag givetvis på att fråga vad det handlade om.
En kvinnlig person som ingår i Piteås mesta alkispars crew hade i drängfyllan kommit på den briljanta idén att köpa nya jeans eftersom det par hon hade på sig hade sett bättre dagar. Och när en person med mer sprit i ådrorna än blod inser att hennes byxor är äckliga är ungefär när jeansen muterats till ett ryggradslöst däggdjur och utvecklat ett eget alfabet.
Alkisen hade alltså i provhytten krängt på sig ett par brallor med några mindre storlekar än vad som passade och fick nu inte av sig dem, vilket följdes av kraftiga skrik och skrän.
När hon gett upp kampen och börjat acceptera sitt nya, tajta skinn styrde hon den högröda mulen mot entrén, dock utan att betala för sig. En känslosvallande dispyt uppstod om det faktum att hon inte hade råd att betala men inte heller kunde lämna tillbaka byxorna, så vad gör hon? Jo, hon sluter ögonen, slappnar av, reser till sitt happy place och låter den gula fördämningen brisera hela vägen från sitt svampiga skrev ner till strumplästen.
Visst, det är tragiskt. Men lik fullt jävligt roligt.
Räkenskapens Konung
Igår kom ledamoten för den svenska rödnackeföreningen in med en påse pantflaskor.
Panten uppgick till 13 piastrar. Med det totala inköpet minus pantsumman uppgick priset till 9 kronor.
Frid och fröjd.
Idag kom samma man dragandes på sina fötter in på nytt med budskapet att jag tagit för mycket betalt under gårdagens session. Jag talar givetvis om allas vår Släpen!
Med den erotiskt grymtande stämman som påminner om en förhistorisk figur mitt i bajsandets krämpor talte han:
- Du hav töjö för mychy betart igår!
- Jaha? Hur tänkte du då?
- Ji had trettorn kroner i pant å handle för tjytvå.
- Ja, det minns jag, och då tog jag 9 kronor betalt. 22-13=9.
En lång tystnad följde primatens räkenskap. När kugghjulen äntligen kommit i symbios fick jag en varm ursäkt för hans bryska framtoning då han sade:
- Ja. Da jere klart!
...och Släpen lommade hem.
Partaj på Hemmet
Att livet börjar vid *insert valfri ålder* är ju välkänt, men att det fortsätter efter sjuttio kanske inte lika många visste.
Idag vad det in en tant som inte kan vara en dag under just sjuttio i butiken och efterfrågade en speciell tidning av erotikorienterat slag. Jag plockade ner denna specifika tidning med innehåll "Nakna damer från åren man sade Länsman" från tidningshyllan och räckte henne den.
Hon bläddrade fram till mittuppslaget där ett levande lik i detalj visade var hennes, sedan länge, vuxna barn för första gången fyllt lungorna med unket syre.
Begrundande bläddrade hon vidare ett par tre fyra sidor och stannade upp vid varje utvik.
- Ja, det här blir bra!
När jag blippade in tidningen var hon noga att understryka:
- Det är till en kompis.
Idag vad det in en tant som inte kan vara en dag under just sjuttio i butiken och efterfrågade en speciell tidning av erotikorienterat slag. Jag plockade ner denna specifika tidning med innehåll "Nakna damer från åren man sade Länsman" från tidningshyllan och räckte henne den.
Hon bläddrade fram till mittuppslaget där ett levande lik i detalj visade var hennes, sedan länge, vuxna barn för första gången fyllt lungorna med unket syre.
Begrundande bläddrade hon vidare ett par tre fyra sidor och stannade upp vid varje utvik.
- Ja, det här blir bra!
När jag blippade in tidningen var hon noga att understryka:
- Det är till en kompis.
Tortyr!
En gång är ingen gång. Två gånger är många gånger.
...Och efter femhundrade gången blir det tamejfan olidligt!
Det går omkring en kvinna i staden Piteå. Den bland få som efter att ha passerat fyrtiostrecket fortfarande smyckas av svällande, talgrika ungdomsfinnar nära besläktade med spetälska.
Idag äntrade hon bygget igen och gjorde som hon jämt, ständigt och alltid gör nämligen sliter åt sig en kundvagn, racear ner till mejerikylen och plockar åt sig en liter fil som hon sätter i vagnen. I vagnen! En! Efter det, vad som måste vara en pärs med tanke på kundvagnen, pilar hon fram till kassan, tar upp litern med fil (märk väl: Litern, bestämd form och därför lika med en!), ställer upp litern och väntar...
Givetvis slår jag in denna ensamma, endaste, torftiga kundvagnsliter och får betalt. Nu till det verkliga irritationsmomentet: På vägen ut tar Talgbollen kundvagnen med en hand, går de tre stegen mellan kassan och entrén och hivar iväg denna förbannade kundvagn i riktning mot de andra.
Vad är det som är så inihelvete jobbigt att ta ett steg till och ställa tillbaka den där den ska vara, där den hör hemma, varifrån hon först tog den?!
Detta scenario är inte en engångsföreteelse, inte heller något som sker ofta, inte ens ett relativt återkommande inslag utan jämt, jämt, jämt, JÄMT! när det kommer till fröken Talgboll.
Jag är på randen att bryta ihop på grund av det här! Det är Kinesisk vattentortyr, det är vad det är!
Hur jävla lam och släpphänt kan man bli?!
1. Du behöver ingen vagn för att frakta en liter fil fem meter!
2. Om du ändå nödvändigtvis ämnar bruka en kundvagn för detta ändamål, ställ då tillbaka den ordentligt och släng inte iväg den på detta nonchalanta sätt. Det saknas ett steg för att fullborda dockningen!
Grosshandlarn är upprörd!
Så till den milda grad att jag funderar på att be henne ställa tillbaka vagnen nästa gång.
Hårtårta eller Blodburgare?
På en del människor går det vid första anblicken se att hon är hårig. Även fast hon är påbyltad med t-shirt, tröja, vindjacka och budgetjeans med dålig passform. Det talas ju ibland om ett sjätte sinne. Jag har ett, och det verkar ha slagit an på dold hårväxt.
Eftersom kvinnan ifråga såg ut att ha haft sin glansperiod under tidigt 50-tal, förmodligen innan den täta mustaschen hunnit bryta ny mark och anlägga kraftverk och industrier efter överläppens rynkiga strand, kan jag ganska självsäkert påstå att hon inte tillhör generationen som förespråkar kalhygge utan tycker att naturen gör sig bäst utan homo sapiens framfart. I det fördolda talar mitt sjätte sinne om för mig att denna skapelse gömmer en kraftig raggarsträng med strån av borst, ett rejält rövskägg och pälsbeklädd rygg. En äkta Boljevik.
Därför känns det passande att referera till henne som "Hårtårtan", men med tanke på hennes lynne (man trodde ju att hon passerat övergångsåldern men...) skulle jag vilja dubba henne till "Blodburgaren". Vad tycker du?
- Jag köpte hamburgare här för ett par dagar sedan och som du ser har ni tagit 17 kronor för mycket! Det är ju inte rätt! Eller hur!?
- Nä, har vi det är det såklart inte ok.
- Här har jag kvittot. Se. Se!
Som du säkert redan räknat ut tillhör kärringen den upprörda, vansinniga sorten som inte "tänker lyssna på det örat". En kund som bestämt sig för att hon har rätt och alla andra har fel utan att ens ta reda på om det stämmer.
Jag lät henne yla klart som den karelska björnhona hon är innan jag gjorde ett försök att förklara varför hon förstått fel.
-...och därför anser jag att jag ska kompenseras! Jag har gått ända hit med min dåliga rygg och...
- Vi har två olika märken av burgare. Den ena är 17 kronor dyrare än den andra, den du har valt.
- Det stod klart och tydligt att dom kostade mindre!
För att få svart på vitt knatade jag ner till frysdisken och mycket riktigt, det märke hon valt kostade mer, men nu ansåg ju Hårtårtan/Blodburgaren att det absolut måste ha försvunnit en prislapp då det billigare märket kostade ännu mindre.
Det berodde på att vi har extrapris på den sorten. Originalpriset på det billigare märket är lika med vad hon ansåg att det dyrare märket skulle kosta. Kanske blir lite grötig förklaring det här? Om jag säger på det här sättet då:
Två olika burgarmärken. Det ena, låt oss säga 100 kr vilket är den dyrare av de två. Den andra 50 kronor. Märket för 50 kronor är på extrapris och kostar därför 20 kronor. Hårtårtan/Blodburgaren fattar inte att 100-kronorspriset är gällande och legitimt. Hon anser att det billigare märket kostar 20 kronor och den dyrare sorten kostar 50. Hundringen existerar inte.
Efter ca åtta ronder av skrik och skrän, krav och kritik av den hysteriska arten ger jag upp. Gör ett återköp på hennes burgarjävlar, slår in originalpriset på sämresorten och ger henne hela 17 kronor att förlusta sig med.
(Hade ändå fått en tjuga i dricks av ett glatt fyllo så kassan kommer stämma i slutet av dagen ändå. Tack herr Fyllo!)
Hårtårtan/Blodburgaren fingrar girigt ner sina nickel i portmonnän, öppnar brödfittan och säger i utsökt Tant Beigeanda:
- Och nu går du ner och sätter rätt pris på burgarna så inte andra blir utsatta för det här!
- Nä! Det tänker jag inte göra.
- Vad i allsin dar säger du?!
- Nämen det förstår du väl... Jag vill ju att alla ska få en överraskning när de upptäcker mitt fingerade fel så de får en anledning att komma tillbaka.
Hämnden var liten, men ljuv!
Trevlig helg!
- Grosshandlarn
Gissa åkomman
"A fat woman came into the store today"... Fast egentligen var det igår.
Jag uppfattade henne som en normal och psykiskt stabil medelålders tant när hon först kom in...
Suggan rultade ner till mjölkkylen, greppade två liter och styrde buken mot kassan.
- Bra så?
- Jå.
- Då blir det X kronor.
- Vill du ha X?
- Ja.
- Vill du det? Vill du ha X?
- Ja tack.
- Är det så... Det är X du vill ha?
- Eeh, ja.
Hennes grin växer sig allt större och bredare för varje gång hon ställer frågan och efter mitt jakande tycker jag mig kunna skönja någon skum process ta form bakom pannbenet. Hon fnissar dovt och frågar:
- Så det är X du vill ha alltså?
Jag började tycka att leken, eller vad det nu var, kändes rätt poänglös, man kan rent av säga att jag blev less.
- Näe, för din skull kan vi säga trehudra om det ska vara så.
- Nänänä!
Suggan halade snabbt och villigt upp vad de två litrarna kostade. Medan jag skyfflade ner pengarna i kassan står hon bara och stirrar på mig. Efter någon sekunds tystnad undrar jag om det var något mer?
- Är du ensam?
- Vad menar du?
- Ja... du vet... är du *fniss* ensam?
Innan frågan vad hon syftar på hinner utrönas kommer en kund in i butiken.
Suggan vänder handlöst på klacken och vaggar snabbt ut.
Vad lider hon av?
Jag uppfattade henne som en normal och psykiskt stabil medelålders tant när hon först kom in...
Suggan rultade ner till mjölkkylen, greppade två liter och styrde buken mot kassan.
- Bra så?
- Jå.
- Då blir det X kronor.
- Vill du ha X?
- Ja.
- Vill du det? Vill du ha X?
- Ja tack.
- Är det så... Det är X du vill ha?
- Eeh, ja.
Hennes grin växer sig allt större och bredare för varje gång hon ställer frågan och efter mitt jakande tycker jag mig kunna skönja någon skum process ta form bakom pannbenet. Hon fnissar dovt och frågar:
- Så det är X du vill ha alltså?
Jag började tycka att leken, eller vad det nu var, kändes rätt poänglös, man kan rent av säga att jag blev less.
- Näe, för din skull kan vi säga trehudra om det ska vara så.
- Nänänä!
Suggan halade snabbt och villigt upp vad de två litrarna kostade. Medan jag skyfflade ner pengarna i kassan står hon bara och stirrar på mig. Efter någon sekunds tystnad undrar jag om det var något mer?
- Är du ensam?
- Vad menar du?
- Ja... du vet... är du *fniss* ensam?
Innan frågan vad hon syftar på hinner utrönas kommer en kund in i butiken.
Suggan vänder handlöst på klacken och vaggar snabbt ut.
Vad lider hon av?
Omröstning
För att den aktade och högt skattade branschtidningen Grosshandlartribunalen (GT) ska kunna tävla med den fantastiska och gravt seriösa kvällspressen har, som bekant, även GT gett sig i kast med allehanda omröstningar på hemsidan. Till exempel tyckte de flesta GT-läsare i tidigare omröstningar att Linda Rosing är och alltid kommer vara en fallen kvinna, att ölet är sommarens dryck dock tätt följd av alternativet "Något sött" samt att Carolina Gynning antagligen är den svensk vi minst av allt vill ska representera Sverige som ansiktet utåt.
Den här gången väljer GT att bryta sig loss från förgrundsgestalterna Aftonbladet och Expressen för att för kanske första gången ställa en rak, adekvat fråga: "Vad på GT uppskattar du mest"? Nöjesbilagan "GT Taltidningen", fältrapporten "Real World: Piteå" eller den än så länge något tunna "GT Karikatyrer"?
Röstningens resultat kommer beaktas och större resurser kommer ägnas åt läsarnas val!
Tack för din röst.
- Grosshandlarn
Den här gången väljer GT att bryta sig loss från förgrundsgestalterna Aftonbladet och Expressen för att för kanske första gången ställa en rak, adekvat fråga: "Vad på GT uppskattar du mest"? Nöjesbilagan "GT Taltidningen", fältrapporten "Real World: Piteå" eller den än så länge något tunna "GT Karikatyrer"?
Röstningens resultat kommer beaktas och större resurser kommer ägnas åt läsarnas val!
Tack för din röst.
- Grosshandlarn
Evighetsdiskussionen
- Ha ni da reijnt ingen nyare mjölk?! Haijna jer gammel.
Så löd inledningen. Tänkte att det skulle ju vara rätt skamligt om det stod mjölk med utgånget datum i kylen, så jag gick givetvis för att kontrollera och ta undan den gamla moderskalken.
Det fanns ingen utgången liter.
- Nä, tyvärr. Vi får ingen leverans förrän imorgon.
- Men haijna mjölka jer ju gammel!!
- Bäst före i övermorgon...
- Ja, just det!
- Meen... då är den ju inte gammal.
- Jodu! Haijna jer gammelmjölka!
- Näe, när bäst föredatumet passerat är den gammal. Dagen efter i övermorgon alltså.
- Gammelmjölka! Int kan he vara fullpris oppa haijna?!
- Så du anser att den är gammal idag? Tycker du i så fall att man borde sätta bäst föredatumet två dagar före den går ut då?
- Näe.
- Men dåså.
- Int betala ja fullpris int!
- Men en vara som går ut i övermorgon kan ju inte vara gammal idag.
- Ja betala int fullpris för gammelmjölka!!!
Läs ovanstående på nytt ca 6 gånger och kalla det "Scener ur arbetslivet".
Så löd inledningen. Tänkte att det skulle ju vara rätt skamligt om det stod mjölk med utgånget datum i kylen, så jag gick givetvis för att kontrollera och ta undan den gamla moderskalken.
Det fanns ingen utgången liter.
- Nä, tyvärr. Vi får ingen leverans förrän imorgon.
- Men haijna mjölka jer ju gammel!!
- Bäst före i övermorgon...
- Ja, just det!
- Meen... då är den ju inte gammal.
- Jodu! Haijna jer gammelmjölka!
- Näe, när bäst föredatumet passerat är den gammal. Dagen efter i övermorgon alltså.
- Gammelmjölka! Int kan he vara fullpris oppa haijna?!
- Så du anser att den är gammal idag? Tycker du i så fall att man borde sätta bäst föredatumet två dagar före den går ut då?
- Näe.
- Men dåså.
- Int betala ja fullpris int!
- Men en vara som går ut i övermorgon kan ju inte vara gammal idag.
- Ja betala int fullpris för gammelmjölka!!!
Läs ovanstående på nytt ca 6 gånger och kalla det "Scener ur arbetslivet".
Tant Beige - Återkomsten
Det kändes konstigt hela dagen. Det liksom låg nåt i luften. Kunde inte riktigt sätta fingret på det. Det var en olustig, dock bekant känsla. Framåt eftermiddagen uppdagades det.
Sprungen ur Hades eldhärjade grottor, född av hedniskt mörker, djupt under marken där maskar skålar i svartnat blod och dricker från kupor av urberget självt - Tant Beige, antikrist, var tillbaka!
Som den råtta hon är lät hon gnida morrhåren efter hyllor och golv fast besluten att kunna hitta något att klaga över.
Favoritreceptet som får henne att brista ut i en fruktansvärd klagosång brukar oftast vara fel pris alternativt ingen prislapp på varan.
Hon klämde, kände och vägde noga muffins och limpor i handen. Kollade datum och prismärkning. Tyvärr, för hennes del, var allt i sin ordning. Jag började nästan våga andas ut när hon triumferande lät sin häxkraxan ljuda i en dömande men ack så förnöjd ton. Fröken fisförnäm drog sakta av sig sin skinnhandske och harklade sig än en gång:
- Ursäkta där borta! Jag tycker mig inte kunna se någon prismärkning på dessa ravioli.
- Det står på hyllkanten.
- Raviolin finns i två olika märken. Endast ett pris är satt!
- Jahapp, då får jag göra en prisfråga i kassan då.
Sagt och gjort, det skiljde 20 öre.
- Som plåster på såren kan du få dom för samma pris. (Märk väl att i det här fallet hade priset avrundats till detsamma ändå.)
- Det är olika datum ser jag...
För helvete kärring! Det är konserver!
Du kommer vara hur död som helst när datumet går ut, vad spelar det för roll?!
Kalifen avsnoppad
Det har blivit dags för ett tronskifte, en ny generation börjar se dagens ljus, en ny stjärna har fötts!
Håll i hatten mitt herrskap, lillkillen köpte inte mindre än 8 vuxenorienterade filmer idag.
Måste vara nytt rekord. Det har hänt att en och samma kund köpt porr för 5-600 kr, men idag gick slutnotan lös på inte mindre än dryga 1100 svenska piastrar! Helt otroligt!
Samma snubbe var in förra veckan och köpte då sina synder för omkring en femhundring. Medelkostnaden per vecka bör alltså landa på omkring 800 kr. 800x4=3200/mån, och ändå har han bensin i moppen.
Den killen har ingen dålig månadspeng!
Den tidigare, och fram till idag, ohotade kalifen av porrinköp gjorde ett besök härom veckan. Mycket riktigt slank några exemplar av diverse anatomiskt innehåll ner i korgen. Till saken hör att denne man inte hör till de fagraste av människor, Grosshandlarn är själv ingen fotomodell men för att du ska förstå mitt dilemma måste jag tala om för dig att kalifen spelar i samma liga som Elefantmannen och Ron Pearlman, om de två vore feta deltagare i Ricki Lake och hade vårtig hängbuk.
Mitt i den rådande skräcken för svinsmittan och paniken över att handspriten tagit slut började Grosshandlarn se för sitt inre öga hur kalifen kommer hem och ägnar sig åt sitt lystmäte med högernäven... eller... är han vänsterhänt?
När man ger tillbaka växel händer det allt som oftast att min och kundens näve möts, och nu kunde jag inte få bilden ur mitt huvud så för att vara safe...
- Är du höger eller vänsterhänt?
- Höger, hur så?
- Sträck fram den andra handen då.
Håll i hatten mitt herrskap, lillkillen köpte inte mindre än 8 vuxenorienterade filmer idag.
Måste vara nytt rekord. Det har hänt att en och samma kund köpt porr för 5-600 kr, men idag gick slutnotan lös på inte mindre än dryga 1100 svenska piastrar! Helt otroligt!
Samma snubbe var in förra veckan och köpte då sina synder för omkring en femhundring. Medelkostnaden per vecka bör alltså landa på omkring 800 kr. 800x4=3200/mån, och ändå har han bensin i moppen.
Den killen har ingen dålig månadspeng!
Den tidigare, och fram till idag, ohotade kalifen av porrinköp gjorde ett besök härom veckan. Mycket riktigt slank några exemplar av diverse anatomiskt innehåll ner i korgen. Till saken hör att denne man inte hör till de fagraste av människor, Grosshandlarn är själv ingen fotomodell men för att du ska förstå mitt dilemma måste jag tala om för dig att kalifen spelar i samma liga som Elefantmannen och Ron Pearlman, om de två vore feta deltagare i Ricki Lake och hade vårtig hängbuk.
Mitt i den rådande skräcken för svinsmittan och paniken över att handspriten tagit slut började Grosshandlarn se för sitt inre öga hur kalifen kommer hem och ägnar sig åt sitt lystmäte med högernäven... eller... är han vänsterhänt?
När man ger tillbaka växel händer det allt som oftast att min och kundens näve möts, och nu kunde jag inte få bilden ur mitt huvud så för att vara safe...
- Är du höger eller vänsterhänt?
- Höger, hur så?
- Sträck fram den andra handen då.
Mitt liv är över
Ty så står det skrifvet. Fy fan, ett år kvar. Man inser verkligen först när man har semester att man visst hade ett liv dväljande i skuggorna, något man snabbt glömmer bort när naturen begår självmord i september-oktober och framförallt när man återgått till jobbet. Semestern är över, mitt liv likaså.
Idag gjorde Släpen ett litet gästspel. Han handlade en liter mjölk. Sen handlade han en till. Inget har tydligen förändrats.
Vidare var den lene idioten som varken kan föra en dialog eller packa sina varor in. Föreställ dig ett ansikte i total avslappning, käken hängandes ner på bröstet, ögonlocken till hälften stängda och en fullständig avsaknad av mimik. Ett avhugget huvud spetsat på en påle av självaste Vlad Tepes är en rättvis jämförelse. Sen har vi hans kroppshållning. En pårökt ringare av Notre Dame, där har du den!
Som vanligt gled han in och såg sig yrt omkring, den efterblivet döda blicken mötte min. Jag sa "Hej". Han sa "Häää..." och laddade varukorgen rågad med random fikabröd, åtskilliga chokladkakor av varierande smak och storlek, några olika märken av dasspapper, yoghurtar och ännu en skeppa kakor och muffins.
Det första den lene drönaren gör är som vanlig att ställa upp den minst sagt dignande korgen på disken, ta ett steg tillbaka och försvinna någonstans till Nangiala, Narnia, parallellt universum, Bullerbyn, en femte dimension eller till något annat sagoland Gud glömde. Det enda som återstår är en urholkad kokong, en kötthög maskarna börjat inreda en harmonisk feng shui och ska precis hugga in på det pepparkakshus de sånär på har flyttat in i när Drönaren verkar vaknar till liv och sliter åt sig kasse på kasse, oftast två till tre för många i slutändan, sen försvinner han igen utan någon som helst insikt i att det kan vara bra att kanske börja packa ner allt i en av kassarna så jag kan få plats att lasta ur något mer trots att jag ber honom börja packa undan det jag slagit in. Nä, istället står han bara där å leker radiostyrd lekamen.
När så all handscanning är färdig och det slutgiltiga priset avlagt sugs han tillbaka in i vår 3-dimensionella verklighet för ett ögonblick, några sekunder som precis räcker till för att hålla fram en av påsarna och stötvis säga: "Packaa". Det låter väldigt likt om en drängfull människa ska ge sig på att kommunicera men utan att röra tungan i samband med talet.
Jag suckar djupt och börjar packa, annars blir det ju aldrig gjort och kunderna i kön börjar även de bli less på hans fantastiska ineffektivitet. Efter några menande blickar utan gensvar säger jag åt honom att han kan väl ta en påse och packa han med? Han låtsas som vanligt inte höra. Jag river åt mig en annan kasse i högen av påsar och håller fram den.
- Här har du en, packa du med. Visst är du väl kapabel till det?!
En trevande, motvillig hand tar påsen, håller i den en stund, höjer upp den framför mitt ansikte och svarar:
- Öpfsnaa.
Fine! Jag öppnar skiten och lägger den framför honom men nu har det ju gått flera sekunder så att packa ner sina jävla varor gäller ju inte längre. Det var ju då. Nu är ju nu.
- Packa på nu, så hjälps vi åt.
När det återstår en påse kvar att packa anser jag mig ha gjort mitt och vänder mig till bakomvarande kund, men Drönaren gör en sista kraftansträngning genom att hålla upp påshelvetet framför mitt synfält, vifta lite med den och säger:
- Packaa.
- Nä, det får du göra själv. Jag har andra kunder.
- Öpfsnaa.
Visst, visst... Jag öppnar och rafsar i det sista.
Han har dock skärpt till sig en liten aning. Han ber mig inte längre bära hem hans varor.
Drönarens kärring är nästan likadan. Trög, frånvarande, okapabel till att säga mer än ett ord i taget. Den enda skillnaden är att hon alltid, jämt och ständigt halar upp ett igenklistrat kuvert full med mynt hon ska betala med. Vem fan betalar hundratals kronor i mynt?!
Bara ett år kvar... 365 dagar, and counting...
Idag gjorde Släpen ett litet gästspel. Han handlade en liter mjölk. Sen handlade han en till. Inget har tydligen förändrats.
Vidare var den lene idioten som varken kan föra en dialog eller packa sina varor in. Föreställ dig ett ansikte i total avslappning, käken hängandes ner på bröstet, ögonlocken till hälften stängda och en fullständig avsaknad av mimik. Ett avhugget huvud spetsat på en påle av självaste Vlad Tepes är en rättvis jämförelse. Sen har vi hans kroppshållning. En pårökt ringare av Notre Dame, där har du den!
Som vanligt gled han in och såg sig yrt omkring, den efterblivet döda blicken mötte min. Jag sa "Hej". Han sa "Häää..." och laddade varukorgen rågad med random fikabröd, åtskilliga chokladkakor av varierande smak och storlek, några olika märken av dasspapper, yoghurtar och ännu en skeppa kakor och muffins.
Det första den lene drönaren gör är som vanlig att ställa upp den minst sagt dignande korgen på disken, ta ett steg tillbaka och försvinna någonstans till Nangiala, Narnia, parallellt universum, Bullerbyn, en femte dimension eller till något annat sagoland Gud glömde. Det enda som återstår är en urholkad kokong, en kötthög maskarna börjat inreda en harmonisk feng shui och ska precis hugga in på det pepparkakshus de sånär på har flyttat in i när Drönaren verkar vaknar till liv och sliter åt sig kasse på kasse, oftast två till tre för många i slutändan, sen försvinner han igen utan någon som helst insikt i att det kan vara bra att kanske börja packa ner allt i en av kassarna så jag kan få plats att lasta ur något mer trots att jag ber honom börja packa undan det jag slagit in. Nä, istället står han bara där å leker radiostyrd lekamen.
När så all handscanning är färdig och det slutgiltiga priset avlagt sugs han tillbaka in i vår 3-dimensionella verklighet för ett ögonblick, några sekunder som precis räcker till för att hålla fram en av påsarna och stötvis säga: "Packaa". Det låter väldigt likt om en drängfull människa ska ge sig på att kommunicera men utan att röra tungan i samband med talet.
Jag suckar djupt och börjar packa, annars blir det ju aldrig gjort och kunderna i kön börjar även de bli less på hans fantastiska ineffektivitet. Efter några menande blickar utan gensvar säger jag åt honom att han kan väl ta en påse och packa han med? Han låtsas som vanligt inte höra. Jag river åt mig en annan kasse i högen av påsar och håller fram den.
- Här har du en, packa du med. Visst är du väl kapabel till det?!
En trevande, motvillig hand tar påsen, håller i den en stund, höjer upp den framför mitt ansikte och svarar:
- Öpfsnaa.
Fine! Jag öppnar skiten och lägger den framför honom men nu har det ju gått flera sekunder så att packa ner sina jävla varor gäller ju inte längre. Det var ju då. Nu är ju nu.
- Packa på nu, så hjälps vi åt.
När det återstår en påse kvar att packa anser jag mig ha gjort mitt och vänder mig till bakomvarande kund, men Drönaren gör en sista kraftansträngning genom att hålla upp påshelvetet framför mitt synfält, vifta lite med den och säger:
- Packaa.
- Nä, det får du göra själv. Jag har andra kunder.
- Öpfsnaa.
Visst, visst... Jag öppnar och rafsar i det sista.
Han har dock skärpt till sig en liten aning. Han ber mig inte längre bära hem hans varor.
Drönarens kärring är nästan likadan. Trög, frånvarande, okapabel till att säga mer än ett ord i taget. Den enda skillnaden är att hon alltid, jämt och ständigt halar upp ett igenklistrat kuvert full med mynt hon ska betala med. Vem fan betalar hundratals kronor i mynt?!
Bara ett år kvar... 365 dagar, and counting...
GT Taltidningen - Panflöjt på PDOL
Andernas panflöjtskung Emilio Juanito kommer med stor sannorlikhet skapa folkhysteri i Piteå när han på lördagen tar plats på stora scenen.
Hans senaste skivsläpp "Blow or die" har sålt guld i Usa och platina i södra Amerika.
Festivalarrangörerna har slagit sina knogar blodiga i år över Juanitos gunst och valet föll slutligen på Piteå och PDOL.
I pressmeddelandet stod att läsa:
"Emilio Juanito har valt att utöka sin världsomspännande turné med en extrainsatt spelning på Piteås stadsfestival 'Piteå Dansar Och Ler'.
Missa inte denna rutinerade mastodont bland lovande, unga musiker från Anderna.
Redan som 12-åring var det Emilio som lade spåren på de skivor Dana Dragomir kom att göra sig ett namn med. Upprättelsens tid är här och Emilio Juanito med den!"
GT Taltidningen har som enda svenska medie erhållit ett dagboksinlägg på hans diktafon.
Hans senaste skivsläpp "Blow or die" har sålt guld i Usa och platina i södra Amerika.
Festivalarrangörerna har slagit sina knogar blodiga i år över Juanitos gunst och valet föll slutligen på Piteå och PDOL.
I pressmeddelandet stod att läsa:
"Emilio Juanito har valt att utöka sin världsomspännande turné med en extrainsatt spelning på Piteås stadsfestival 'Piteå Dansar Och Ler'.
Missa inte denna rutinerade mastodont bland lovande, unga musiker från Anderna.
Redan som 12-åring var det Emilio som lade spåren på de skivor Dana Dragomir kom att göra sig ett namn med. Upprättelsens tid är här och Emilio Juanito med den!"
GT Taltidningen har som enda svenska medie erhållit ett dagboksinlägg på hans diktafon.
Bara skit'n
Rullatorfolket kan verkligen leverera en och annan livsfilosofi.
I andan av TV 3s Grannfejden där en åldring bosatt i Jörn yttrade dessa bittra, bevingade ord
"Aldri få man va ifre, int ens i slute av live", serverade en framstuparullande herre idag detta:
"Det är varm idag. Men nånting ska man ju gnälla över... För om allt är bra... ja... då är det ju bara skit'n."
I andan av TV 3s Grannfejden där en åldring bosatt i Jörn yttrade dessa bittra, bevingade ord
"Aldri få man va ifre, int ens i slute av live", serverade en framstuparullande herre idag detta:
"Det är varm idag. Men nånting ska man ju gnälla över... För om allt är bra... ja... då är det ju bara skit'n."
Zigenare
Två för mig okända män kom in i butiken. Den ena stod och stirrade med en sällsamt korkad uppsyn iförd sin silverkeps medan den andra sa något på ett språk jag inte kunde urskilja vad det var.
Skulle lika gärna kunna skriva %#&="@/!! och be dig uttala det och sen förklara vad det betyder. Jag fattade verkligen ingenting! Jag försökte med engelska men det tycktes inte gå hem och svenska var givetvis också dödfött.
Efter stödord som "karrd", "måbajl" och "comviq" hade jag i alla fall förstått att det rörde sig om ett eventuellt refillkort.
När jag försökte ställa följdfrågor med knapphänt teckenspråk och möttes av Linus-på-linjen-språket började jag så smått ge upp och det var vad jag trodde Silverkepsen och den mer talsamme Linus också gjorde eftersom dom gick ut.
Kort därpå kom dom in igen med en mobilladdare, viftade med den och, vad jag antar, förklarade att det var nåt med sim-kortet de behövde kolla upp innan nåt refillkort skulle inhandlas. Problemet var att mobilen hade slut på batteri.
Försökte vara hjälpsam och kollade runt kring kassan efter nåt eluttag. Jag hittade ett i en skarvdosa men på grund av laddarens utformning gick den inte att sätta i utan att behöva möblera om i den, något jag inte tänkte göra eftersom diverse terminaler, kassasystem osv. skulle nollställas och startas om så jag förklarade att det inte gick, gav tillbaka laddaren och trodde i min stillsamma värld att saken var utagerad och att de fick försöka lösa problemet på annat håll.
Silverkepsen hade under den här tiden strukit omkring och scannat butiken på eluttag och tydligen lyckats hitta en skarvdosa bakom en tidningshylla. Linus jublar och pluggar genast in laddaren.
Istället för att starta mobilen och kolla vad dom nu ville kolla så ställer sig de båda och börjar bläddra i porrtidningarna.
På ett typiskt svenskt manér säger jag inget utan kastar irriterade blickar mot Linus och Silverkepsen som inte verkar bekomma dom alls. De börjar beta av porrutbudet istället samtidigt som det kommer betalande kunder till kassan så jag blir därför tvungen att avbryta mitt stirrande. Här kommer en tredje rollinnehavare in i bilden. En tjej. Hon ställer sig tillsammans med Linus och Silverkepsen och börjar också läsa porr!
Vafan?! Ska dom ladda mobiljäveln och titta i anatomiskrifter eller ska dom ta och kolla upp vad som nu var så jävla viktigt, och vem är hon nu då?!
Dom byter några 'ord' och hon går ut. De båda männen bläddrar vidare en stund, kollar mobilen och följer efter.
När jag lite senare går ner för att ordna till i tidningshyllan som är i total oreda efter att cirkustrion lemlästat den ser jag att mobilen och laddaren ligger kvar!
Ytterligare en liten stund passerar innan kvinnan glider in igen med fyra ungar i släptåg. En av ungarna springer omkring som en ekorre på lsd och öppnar luckorna till frysboxarna medan tjejen/kvinnan knappar nåt i mobilen och är återigen påväg ut när jag frågar om hon inte ska ta med sig mobilen nu då?
Hon stannar upp och med ett rappt läte som bäst stavas "tstststs" tecknar hon nåt oförståeligt med händerna, säger "karrd" och försvinner. Mobiljäveln ligger kvar.
Kunderna började strömma till och jag såg i ögonvrån en silverbrun skytteltrafik ut och in ur butiken. Det var ett sjuhelvetes spring på dom där. Kvinnan kommer in igen med tre av ungarna, lsd-gossen inräknad, ställer sig i kön och börjar joddla på #%¤&"!!-språket. "Karrd, karrd!"
- Vad är det för "karrd"? Ska du ha refillkort till mobilen eller vad?
- Ja, ja! Måbajl, telephone.
Försöker förgäves utröna vad exakt det handlar om. Sim-kort? Nej. Refillkort? Nej. Kort för att ringa utomlands? Nja.
Hon pekar ivrigt på jobbets telefon. Jag ger henne den och tänkte att hon kanske skulle visa nåt med hjälp av den. Hon började trycka in siffra på siffra på siffra... backar några steg och tryckte på ring-knappen. Vänta nu... en massa siffror och jag såg att hon började med 00. Ett landsnummer alltså. Ska hon ringa utomlandsnummer från jobbtelefonen?!
Jag utbrast Nej, nej! och sträckte fram handen för att ta tillbaka telefonen.
Ärade läsare. Beakta. Att ta ifrån en sniken zigenare en gratisblåsnings sötma är som att ta ifrån en utsvulten stövare ett köttben.
Zigenarhäxan fräste, knycklade ihop ansiktet av vrede, slog ut med den lediga armen och backade ytterligare några steg.
Jag blev paff.
När så ingen svarade lade hon luren på disken och gick, såklart, ut.
Linus och Silverkepsen kom in, tittade till sin mobil och försvann.
Silverkepsen kom in och gick ut...
Linus kom in...
Silver...
Li...
osv osv osv.
Såhär fortsatte det i två gudsförgätna, djävulska timmar utan att jag fick någon klarhet i någonting alls innan min arma kollega kom för att byta av mig. Precis när jag berättat hela historien för min kollega och var redo att gå hem kom Häxan in, joddlade på osammanhängande konsonanter hintade hon att hon ville/krävde/skulle ha jobbtelefonen igen.
Min kollega tog ton och förklarade på engelska att hon inte behöver köra på ett språk ingen av oss fattar när hon fullt och fast fattar engelska och vill hon något får hon ta och klämma fram det "because you have bothered Grosshandlarn for two hours now!"
Och mycket riktigt fattade hon precis vad som sades. Häxan såg först väldigt förnärmad ut innan hon riktade pomperipossakranen mot takstolarna och gick, som vanligt, ut.
När jag, för att inte vara upprepande, gick ut för att gå hem satt Silverkepsen, Linus och Häxan i skräddarställning mot butikens vägg iklädd sura miner och här slutar skräckberättelsen om Zigenarklanen idag. Jag räknar med en färsk uppdatering av kollegan imorgon.
Skulle lika gärna kunna skriva %#&="@/!! och be dig uttala det och sen förklara vad det betyder. Jag fattade verkligen ingenting! Jag försökte med engelska men det tycktes inte gå hem och svenska var givetvis också dödfött.
Efter stödord som "karrd", "måbajl" och "comviq" hade jag i alla fall förstått att det rörde sig om ett eventuellt refillkort.
När jag försökte ställa följdfrågor med knapphänt teckenspråk och möttes av Linus-på-linjen-språket började jag så smått ge upp och det var vad jag trodde Silverkepsen och den mer talsamme Linus också gjorde eftersom dom gick ut.
Kort därpå kom dom in igen med en mobilladdare, viftade med den och, vad jag antar, förklarade att det var nåt med sim-kortet de behövde kolla upp innan nåt refillkort skulle inhandlas. Problemet var att mobilen hade slut på batteri.
Försökte vara hjälpsam och kollade runt kring kassan efter nåt eluttag. Jag hittade ett i en skarvdosa men på grund av laddarens utformning gick den inte att sätta i utan att behöva möblera om i den, något jag inte tänkte göra eftersom diverse terminaler, kassasystem osv. skulle nollställas och startas om så jag förklarade att det inte gick, gav tillbaka laddaren och trodde i min stillsamma värld att saken var utagerad och att de fick försöka lösa problemet på annat håll.
Silverkepsen hade under den här tiden strukit omkring och scannat butiken på eluttag och tydligen lyckats hitta en skarvdosa bakom en tidningshylla. Linus jublar och pluggar genast in laddaren.
Istället för att starta mobilen och kolla vad dom nu ville kolla så ställer sig de båda och börjar bläddra i porrtidningarna.
På ett typiskt svenskt manér säger jag inget utan kastar irriterade blickar mot Linus och Silverkepsen som inte verkar bekomma dom alls. De börjar beta av porrutbudet istället samtidigt som det kommer betalande kunder till kassan så jag blir därför tvungen att avbryta mitt stirrande. Här kommer en tredje rollinnehavare in i bilden. En tjej. Hon ställer sig tillsammans med Linus och Silverkepsen och börjar också läsa porr!
Vafan?! Ska dom ladda mobiljäveln och titta i anatomiskrifter eller ska dom ta och kolla upp vad som nu var så jävla viktigt, och vem är hon nu då?!
Dom byter några 'ord' och hon går ut. De båda männen bläddrar vidare en stund, kollar mobilen och följer efter.
När jag lite senare går ner för att ordna till i tidningshyllan som är i total oreda efter att cirkustrion lemlästat den ser jag att mobilen och laddaren ligger kvar!
Ytterligare en liten stund passerar innan kvinnan glider in igen med fyra ungar i släptåg. En av ungarna springer omkring som en ekorre på lsd och öppnar luckorna till frysboxarna medan tjejen/kvinnan knappar nåt i mobilen och är återigen påväg ut när jag frågar om hon inte ska ta med sig mobilen nu då?
Hon stannar upp och med ett rappt läte som bäst stavas "tstststs" tecknar hon nåt oförståeligt med händerna, säger "karrd" och försvinner. Mobiljäveln ligger kvar.
Kunderna började strömma till och jag såg i ögonvrån en silverbrun skytteltrafik ut och in ur butiken. Det var ett sjuhelvetes spring på dom där. Kvinnan kommer in igen med tre av ungarna, lsd-gossen inräknad, ställer sig i kön och börjar joddla på #%¤&"!!-språket. "Karrd, karrd!"
- Vad är det för "karrd"? Ska du ha refillkort till mobilen eller vad?
- Ja, ja! Måbajl, telephone.
Försöker förgäves utröna vad exakt det handlar om. Sim-kort? Nej. Refillkort? Nej. Kort för att ringa utomlands? Nja.
Hon pekar ivrigt på jobbets telefon. Jag ger henne den och tänkte att hon kanske skulle visa nåt med hjälp av den. Hon började trycka in siffra på siffra på siffra... backar några steg och tryckte på ring-knappen. Vänta nu... en massa siffror och jag såg att hon började med 00. Ett landsnummer alltså. Ska hon ringa utomlandsnummer från jobbtelefonen?!
Jag utbrast Nej, nej! och sträckte fram handen för att ta tillbaka telefonen.
Ärade läsare. Beakta. Att ta ifrån en sniken zigenare en gratisblåsnings sötma är som att ta ifrån en utsvulten stövare ett köttben.
Zigenarhäxan fräste, knycklade ihop ansiktet av vrede, slog ut med den lediga armen och backade ytterligare några steg.
Jag blev paff.
När så ingen svarade lade hon luren på disken och gick, såklart, ut.
Linus och Silverkepsen kom in, tittade till sin mobil och försvann.
Silverkepsen kom in och gick ut...
Linus kom in...
Silver...
Li...
osv osv osv.
Såhär fortsatte det i två gudsförgätna, djävulska timmar utan att jag fick någon klarhet i någonting alls innan min arma kollega kom för att byta av mig. Precis när jag berättat hela historien för min kollega och var redo att gå hem kom Häxan in, joddlade på osammanhängande konsonanter hintade hon att hon ville/krävde/skulle ha jobbtelefonen igen.
Min kollega tog ton och förklarade på engelska att hon inte behöver köra på ett språk ingen av oss fattar när hon fullt och fast fattar engelska och vill hon något får hon ta och klämma fram det "because you have bothered Grosshandlarn for two hours now!"
Och mycket riktigt fattade hon precis vad som sades. Häxan såg först väldigt förnärmad ut innan hon riktade pomperipossakranen mot takstolarna och gick, som vanligt, ut.
När jag, för att inte vara upprepande, gick ut för att gå hem satt Silverkepsen, Linus och Häxan i skräddarställning mot butikens vägg iklädd sura miner och här slutar skräckberättelsen om Zigenarklanen idag. Jag räknar med en färsk uppdatering av kollegan imorgon.
Dödshjälp i Norrbotten
Längtar du efter döden? Har du lust att göra det? Bli Grosshandlare du med och få det överstökat!
Ja, så skulle en annons på platsbanken kunnat se ut om den skrivits idag, ty idag har jag blickat in i negativitetens, själastryparens bottenlösa ögon. Kunder + Paket + Grosshandlarn = Dödslängtan.
Vad är det som är så svårt med att läsa och förstå skriven svenska?
På paketaviseringen står klart och tydligt att legitimation obligatoriskt skall uppvisas vid uthämtning av paket samt att om man är bud skall både budets och mottagarens legitimation visas upp.
In kommer en gubbe iförd en gammal tröja från Sportjohans glansdagar som surt säger att han ska hämta paket.
Jag ber således om ett leg och klagoströmmens fördämningar brister. Oh, Gud allsmäktige så jobbigt och bökigt det skulle vara då.
- Det är ju rena helvetet att hämta paket!
Det var bättre förr osv. etc. Det vanliga dravlet helt enkelt.
Själastryparn får slutligen upp sitt leg. Jag läser att han heter Lucifer Satansson vilket inte överrensstämmer med namnet på aviseringen. Jag måste alltså fråga efter mottagarens leg. likaså vilket han naturligtvis inte hade med sig, och på sedvanligt kundmanér är det såklart mitt fel.
- Vad ska det vara bra för? Varför ska du ha två leg?! Det räcker väl med mitt?!
- Jamen paketet är ju aviserat till en annan mottagare än dig, därför måste jag ha både ditt och hennes.
Detta var inte särskilt populärt hos Själastryparn så efter att ha stått å ätit upp all bajs han skyfflade tänkte jag att ok, bara han kan rabbla personnumret på mottagaren flytande så får det väl duga. Jag har ju trots allt hans personuppgifter om det skulle vara något.
Han kunde inte de fyra sista så ännu en tallrik träck dukades upp, problemet var att jag började bli väldigt mätt.
Som ett sista försök att vara vänlig och hjälpsam föreslog jag att han kunde ringa tanten i fråga så kunde jag ställa några kontrollfrågor.
- NÄ! Hon är inte anträffbar!
- Nähä, då blir det värre. Jag har gjort allt jag kan och mer därtill.
En fekaliebakelse till efterrätt och sen sprang han ilsket ut ur butiken bara för att komma tillbaka kort därefter.
Själastryparn hade tydligen hennes leg. i bilen.
Han var så förbannad att rösten darrade när han med kraftig stämma sa:
- Fråga mig varför det ska vara så jävla krångligt att hämta paket!
- Ska jag fråga dig det?
- JA! FRÅGA!
- Jag ska fråga dig alltså?
- Fråga mig varför det ska vara så inihelvete krångligt att hämta ett paket!
- Eeh, okej... Varför ska det vara så inihelvete krångligt att hämta ett paket?
Då först fattade han sin bakvända frågeställning och blev av detta än mer uppjagad i vetskapen att han gjort bort sig.
Han stammade något halvdant, kippade lite efter andan samtidigt som skammen tyngde allt mer.
- Säg att dom gör det ännu krångligare så har ni snart inga kunder alls!
(Och det är vi som skriver logistikföretagens regler och förordningar för att..? Reds. anm.)
Sen gick han återigen ut i tron att segern var hans.
Varför välja Schweiz när Piteå erbjuder samma sak?
Ja, så skulle en annons på platsbanken kunnat se ut om den skrivits idag, ty idag har jag blickat in i negativitetens, själastryparens bottenlösa ögon. Kunder + Paket + Grosshandlarn = Dödslängtan.
Vad är det som är så svårt med att läsa och förstå skriven svenska?
På paketaviseringen står klart och tydligt att legitimation obligatoriskt skall uppvisas vid uthämtning av paket samt att om man är bud skall både budets och mottagarens legitimation visas upp.
In kommer en gubbe iförd en gammal tröja från Sportjohans glansdagar som surt säger att han ska hämta paket.
Jag ber således om ett leg och klagoströmmens fördämningar brister. Oh, Gud allsmäktige så jobbigt och bökigt det skulle vara då.
- Det är ju rena helvetet att hämta paket!
Det var bättre förr osv. etc. Det vanliga dravlet helt enkelt.
Själastryparn får slutligen upp sitt leg. Jag läser att han heter Lucifer Satansson vilket inte överrensstämmer med namnet på aviseringen. Jag måste alltså fråga efter mottagarens leg. likaså vilket han naturligtvis inte hade med sig, och på sedvanligt kundmanér är det såklart mitt fel.
- Vad ska det vara bra för? Varför ska du ha två leg?! Det räcker väl med mitt?!
- Jamen paketet är ju aviserat till en annan mottagare än dig, därför måste jag ha både ditt och hennes.
Detta var inte särskilt populärt hos Själastryparn så efter att ha stått å ätit upp all bajs han skyfflade tänkte jag att ok, bara han kan rabbla personnumret på mottagaren flytande så får det väl duga. Jag har ju trots allt hans personuppgifter om det skulle vara något.
Han kunde inte de fyra sista så ännu en tallrik träck dukades upp, problemet var att jag började bli väldigt mätt.
Som ett sista försök att vara vänlig och hjälpsam föreslog jag att han kunde ringa tanten i fråga så kunde jag ställa några kontrollfrågor.
- NÄ! Hon är inte anträffbar!
- Nähä, då blir det värre. Jag har gjort allt jag kan och mer därtill.
En fekaliebakelse till efterrätt och sen sprang han ilsket ut ur butiken bara för att komma tillbaka kort därefter.
Själastryparn hade tydligen hennes leg. i bilen.
Han var så förbannad att rösten darrade när han med kraftig stämma sa:
- Fråga mig varför det ska vara så jävla krångligt att hämta paket!
- Ska jag fråga dig det?
- JA! FRÅGA!
- Jag ska fråga dig alltså?
- Fråga mig varför det ska vara så inihelvete krångligt att hämta ett paket!
- Eeh, okej... Varför ska det vara så inihelvete krångligt att hämta ett paket?
Då först fattade han sin bakvända frågeställning och blev av detta än mer uppjagad i vetskapen att han gjort bort sig.
Han stammade något halvdant, kippade lite efter andan samtidigt som skammen tyngde allt mer.
- Säg att dom gör det ännu krångligare så har ni snart inga kunder alls!
(Och det är vi som skriver logistikföretagens regler och förordningar för att..? Reds. anm.)
Sen gick han återigen ut i tron att segern var hans.
Varför välja Schweiz när Piteå erbjuder samma sak?
Tiden läker alla sår
En äldre herre styrde sin rullator mot kaffehyllan samtidigt som en hätsk man i ca 35-årsåldern pilade runt i butiken och slet åt sig diverse varor. Den hätska mannen verkade påtagligt stressad och irriterad denna eftermiddag. Han såg ut att ha genomlidit en dag av problem och motgångar på jobbet, en vredgad kärring i hemmet och efter allt detta insett att kylen var tom. En dag man hellre hängt med Gudrun Schyman, en riktig skitdag helt enkelt.
Den äldre herren styrde saktmodigt sin Bentley mot kassan medan den hätska mannen gjorde ett spurtförsök, dock befann han sig längst bort i butiken så med en hårsmån hann ålderdomen före.
Med små muskelryckningar i ansiktet accepterade han sin plats i kön.
- Kaffe.
- Jo.
- Det måste man ju ha.
- Ja, visst.
- Nää, inte kan man vara utan sitt kaffe inte.
Under ovanstående dialog hade den äldre mannen fortfarande inte hunnit få upp kaffepaketet från rullatorn till disken.
Den hätske suckade ljudligt och trampade lite på stället i ett försök att signalera sitt missnöje över tidsaspekten.
- Jag glömde kaffet sist.
- Ja, men nu är det ju fixat svarade jag.
- Har man glömt det en gång får man gå två gånger, hehe.
- Precis. Då blir det xxx kronor.
- Va?
- Det blir xxx kronor.
- Jahaa, du förstår, jag hör så dåligt numera. Annat var det när man var ung...
Och DÄR kom historien om hur det var förr. Givetvis gick det inte fort att komma till punkt. Jag försökte hjälpa honom på traven så det skulle gå snabbare men...
Jag tittade upp på den hätska mannen vars ansikte hade gått från klassisk grisrosa till en något rödare ton. Suckar, trampanden, hatblickar.
- ...och så var det förr. Vad sa du nu att det blev?
- xxx kronor.
- Just det. Då ska vi se om det finns såna pengar här då.
Den äldre herren trevar efter plånboken och hittar den slutligen i en av jackfickorna. Den hätske mannens röda ton verkar nästan ge vika när han förstår att nu äntligen är det bara för gubben att slänga upp en hundring, flytta sig åt sidan, ta emot växeln och äntligen låta honom få betala och get the hell out of Dodge, men tiden läker inte alltid alla sår. Ibland river den upp nya.
- Eeeen... tvååå... treee...
Fenomenet röven & Sexhundra spänn
Femfem tittade in på en tourettesshopping idag. Länge sedan jag såg till honom så det var roligt. Efter att ha handlat dasspapper och fyrat av de vanliga bajsskämten nämnde jag i förbifarten att jag besökt Bruce Springsteens konsert på Stockholm Stadion förra veckan. Vet att Femfem gillar Springsteen. Han talade sig varm om honom när han i drängfyllan i vintras berättade samma historia om hans spirande musikintresse tre gånger på rad. Vilka gitarrackord han kan, vilka artister han gillar osv. Det enda som skilde sig åt från gång till gång var hur länge han sysslat med musik. Första gången var det sedan han var tretton år, andra gången sedan han var tio och tredje gången var han åtta. Hade jag inte ursäktat mig och förklarat att jag hade jobb att göra hade hans historia och ålder troligen imploderat i slutändan.
- *GRAAAAH* He bra, he bra. Va kosta en biljett?
- Fick tag på en genom blocket så jag fick ge sexhundra spänn.
- Sexhundra spänn?! *GRRAAAAAGH* He va förjävla dyrt! Fy fan, fy fan!
Han svor några ramsor till innan han plötsligt stannade upp. Ögonen rullade till hälften upp i hans huvud och munnen öppnades såpass att hans fem åderlåtna tänder kunde skymtas. Tankarna gav vika för en slutsats.
- He ä ju va man sup upp på en helg.
Att allt är relativt gör sig sant än en gång.
Angående fenomenet röv, ett par gick omkring och mjölkade varandras pruttkuddar på ett rejält vis då en tanke slog mig.
En kraftig bringa och grova händer på en man är ju något man hört att kvinnor uppskattar hos män. Det kan jag på nåt sätt förstå, det är väl något som primalhjärnan indikerar på som beskydd, trygghet osv. samtidigt som det finns flera behag hos kvinnor män inte själva har. Motsatser dras till varandra-principen. Men alltså... ett arsle. Vad är grejen? Egentligen?! Syftet med den är ju trots allt inte att fylla en sexuell funktion, (i alla fall inte före 70-talets porrindustri) men ändå tycker båda könen att den är en erotisk lockelse. Hur gick då ett samtal inne på discot till under stenåldern, den tid i världshistorien då det gällde att äta eller ätas?
- Du, Persson, kolla in röven på Yvonne!
- Ja, jävlar. Hon kan verkligen skita!
Folk tycker idag att somliga har konstiga böjelser, men med tanke på ovanstående känns steget till brasiliansk fisporr inte så stort.
En sommardikt
Många är vi som undrar var de stora poeterna fick sin inspiration ifrån. Oscar Wilde, Charles Baudelaire, William Blake. Vem eller vad var deras musa?
För att slippa undra hur Grosshandlarn kan skapa sina episka storverk kan jag berätta att hemligheten är att sälja porr, och är köparen av det slag som skulle behöva förmyndare öppnas samtliga inspirationschakran nästan lika mycket som Linda Rosings underliv. (Eller skulle jag ha skrivit Carl von Linné? Lite långsökt kanske, men ingen annan kändis har ett eget sexualsystem)
Fredag eftermiddag. En svettig man med ofördelaktigt utseende lägger upp en lunta porrtidningar och några filmer av samma genre på disken. Han funderar ett ögonblick och går iväg för att hämta en sexpack folköl. Porr och öl.
Kan man få ett bättre upplägg? Nej, det tycker inte jag heller så jag hade inget annat val än att ställa den brännande frågan.
- Jaha... Ingen dejt ikväll?
Jag fick inget svar, bara en blick. Däremot fick jag en sådan diktarlust.
Nu är det sommar och inköp av porr
Allt ifrån arton till bältdjur med knorr
Alla vi dräktiga gubbar går hit
För killen med hakan är del i vår rit
Sen bär det hem, barrikera vår port
Pissmasken vaknar bland synder och lort
Ett sexpack på trumfhand och saken är biff
Där, under bältet, vankas hårdrocksriff
Om vi ändå finge dreja med riktiga kvinns
Då hon är en sköka och vi är en stins
Fyra ryck till, plus det sista ilskna hisset
Avtäcker slutligen det goda vita kisset
Kladdig i näven han somnar så sött
Mittuppslagstjejen är något kantstött
Sov du min lille, sov i din loska
Imorgon ska vi återigen ut och kioska
Norsken
Den norska invasionen är här, och det med besked. Känner mig som en affärsman i 1939 års Warszawa - hett eftertraktad och inte till det bättre. Öl och cigaretter stod som vanligt på norskarnas önskelista. Norrman 1 bad om en limpa cigg samtidigt som han halade upp en sexpack på disken. Jag gjorde bedömningen att han såg ut att ha åldern inne med några år till övers och frågade därför inte om legitimation. Sagt och gjort. Öl och en limpa cigg, tack och hej.
Det tog inte många sekunder innan Norrman 2 äntrade butiken. I efterhand förstod man såklart att Norrman 1 fått i uppdrag av sina kumpaner att "känna på läget". När det verkade ge grönt ljus kunde dom glida in för samma ändamål.
Norrman 2, som var en kort och spinkig sprätt, cirklade runt ölpallen ett par varv innan han bestämde sig för ett sexpack Carlsberg. Klumpigt välte han på något sätt ut några burkar som rullade omkring i spridda riktningar på golvet utefter han snabbt och tafatt försökte plocka upp dom igen.
En redan skamsen Norrman 2 lade upp sitt sexpack och talade om vilka ciggar han ville ha. Rätt imponerande ändå att han i alla fall försökte verka gammal i gamet när han mörkade ner rösten så mycket han kunde. Imponerande, men framförallt patetiskt.
Jag iakttog hans mimik med en allvarlig min, detta verkade göra honom nervös men jag tog ändå fram de cigaretter han bad om innan jag frågade om ett leg. När frågan kom var han precis påväg att dra kortet. Handen skakade synligt och rösten var inte det minsta densamme som för några sekunder sedan.
- Nääe... det har jag glömt pååeh... hotellet.
- Okej, då får du väl ta och hämta det då.
Norrman 2 lommade skakande ut genom entrén och mötte i dörröppningen Norrman 3.
Denna finniga och självsäkra lintott dammade i vanlig ordning upp, just det, en sexpack folköl och, alldeles riktigt, han frågade om cigaretter - jag frågade om leg.
- Näij, de ha ja eint me mä.
- Nähä..?
- Kom igen! Ja ha jou svenske penge.
- Så bra, men jag behöver ett leg.
- Ja ei jou tjyvgi åuor!!!
Norrman 3 blir vid det här laget rykandes upprörd. Tämligen underhållande var att hans überblonda och cancerbleka hår och hy inte kunde dölja den illröda färgen som kom i kölvattnet av odämd, norsk vrede. Efter att ha upprepat ovanstående ett par gånger och inte riktigt verkade förstå var problemet låg bad jag ännu en gång om att antingen hala fram ett leg eller gå och hämta det.
- Men vadaa, Tomas feick jou köpe!!
- Du menar den första killen? Jamen tack, då vet jag att jag ska kolla hans leg nästa gång då.
Om Norrman 3 var tjugo år gammal eller ej vet jag i dagsläget inte. Ingen av de norska Dupontarna har än så länge kommit tillbaka.
Det tog inte många sekunder innan Norrman 2 äntrade butiken. I efterhand förstod man såklart att Norrman 1 fått i uppdrag av sina kumpaner att "känna på läget". När det verkade ge grönt ljus kunde dom glida in för samma ändamål.
Norrman 2, som var en kort och spinkig sprätt, cirklade runt ölpallen ett par varv innan han bestämde sig för ett sexpack Carlsberg. Klumpigt välte han på något sätt ut några burkar som rullade omkring i spridda riktningar på golvet utefter han snabbt och tafatt försökte plocka upp dom igen.
En redan skamsen Norrman 2 lade upp sitt sexpack och talade om vilka ciggar han ville ha. Rätt imponerande ändå att han i alla fall försökte verka gammal i gamet när han mörkade ner rösten så mycket han kunde. Imponerande, men framförallt patetiskt.
Jag iakttog hans mimik med en allvarlig min, detta verkade göra honom nervös men jag tog ändå fram de cigaretter han bad om innan jag frågade om ett leg. När frågan kom var han precis påväg att dra kortet. Handen skakade synligt och rösten var inte det minsta densamme som för några sekunder sedan.
- Nääe... det har jag glömt pååeh... hotellet.
- Okej, då får du väl ta och hämta det då.
Norrman 2 lommade skakande ut genom entrén och mötte i dörröppningen Norrman 3.
Denna finniga och självsäkra lintott dammade i vanlig ordning upp, just det, en sexpack folköl och, alldeles riktigt, han frågade om cigaretter - jag frågade om leg.
- Näij, de ha ja eint me mä.
- Nähä..?
- Kom igen! Ja ha jou svenske penge.
- Så bra, men jag behöver ett leg.
- Ja ei jou tjyvgi åuor!!!
Norrman 3 blir vid det här laget rykandes upprörd. Tämligen underhållande var att hans überblonda och cancerbleka hår och hy inte kunde dölja den illröda färgen som kom i kölvattnet av odämd, norsk vrede. Efter att ha upprepat ovanstående ett par gånger och inte riktigt verkade förstå var problemet låg bad jag ännu en gång om att antingen hala fram ett leg eller gå och hämta det.
- Men vadaa, Tomas feick jou köpe!!
- Du menar den första killen? Jamen tack, då vet jag att jag ska kolla hans leg nästa gång då.
Om Norrman 3 var tjugo år gammal eller ej vet jag i dagsläget inte. Ingen av de norska Dupontarna har än så länge kommit tillbaka.
Fyllot
Just det. Jesus fucking Christ! Var kommer dom ifrån?! Så fort solen står över horisonten längre än till klockan 19.00 trillar dom in på jobbet. En del går bara omkring och stinker utan att göra något större väsen av sig medan andra lever jävel och rullar hatt så det står härliga till. Jag pratar givetvis om vårens/sommarens fylleliga. Sauvignons League.
IFK Snorfull har tydligen värvat en ny, tidigare okänd, forward. Denna lirare tacklade upp dörren till entrén och fick med mycket möda fram att han ställer påsen här. "Här" betydde vid kassan. Påsen var blå och det klirrade i den. Antog att upplysningen om påsens placering betydde att jag skulle se efter den och visst, det kunde jag väl göra.
Vinddraget av dörren och dess baksug gjorde att Forwardens partydeodorant av märket Surpilsner gjorde sig mer än påmind. Som en överstyrd soppråm med all ballast på vänster sida drogs han likt en finnspets till en löptik mot porren och återvände efter en smärre världsomsegling till kassan.
Ett färskt exemplar av naturtidningen "50+" blev valet för dagen. Han plockade upp allt ur fickorna, däribland en mobiltelefon, några gem, pappersnäsdukar, kvitton och faktiskt några knöliga och lätt fuktiga tjugor. När betalningen var avklarad kom standardfrågan IFK Snorfull verkar drilla sina spelare riktigt hårt med på träningarna. Näst intill hundra procent av laget kommer under säsongen med samma förfrågan och ärligt talat börjar det bli förbannat tjatigt. Däremot var Forwardens fråga snarare utformad som en order.
- Duööh! Ringeeh... *pust* ...eneeh tassi. Ja ska ha tachsi!
- Du kan väl ringa från din mobil?
- ... ... ... Eh?
- Ja, din mobil. Du har ju en mobil du kan ringa från.
- Ööum. Denneeh.. haijn funk int.
- Nähä, men det är ju inte särskilt långt till taxistationen så du får väl knalla dit då.
Forwarden tar min ickelydnad som den ultimata förolämpningen och går igång rejält. En drucken A-lagare som inte får som han vill, stärkt av flaskan kan lätt bli väldigt obehagliga på alla möjliga sätt och vis. Forwarden var tyvärr inget undantag.
- Satan så otrevli! Ja bli så jävla.. nu ring du en tassi!!!
Jag svarade med att ignorera.
Allt eftersom hans temprament, volym och smädelser steg i graderna blev jag inombords påtagligt irriterad och frågade till slut vad det var för nummer. Jag möttes av tystnad. Just då ville en kund betala sina varor så naturligtvis riktade jag min uppmärksamhet mot honom. Detta föll inte heller i god jord hos Forwarden som lade i femte växeln och pressade sluddrande och skrikande ut varenda okvädesord han kunde komma på. Efter att ha gett tillbaka växeln till kunden beslöt jag mig för att avbryta hans högljudda orerande.
- Nu får du tamejfan lugna ner dig! Du må ju fatta att du inte tjänar på att bete dig som en idiot!
- Men.. tachzi. Ring!
- Jag vet ju för fan inte ens vad det är för nummer! Hur skulle jag då kunna ringa nånstans?! Jag frågade ju om du hade numret!
- Jahaaa.
Antagligen är Forwarden inte van vid mothugg då han tystade med en väldigt baffulerad uppsyn. När han inser att han håller på att tappa övertaget stammar han fram att om jag ska vara så jävla otrevlig kan han väl betala för samtalet.
- Jag är väl ingen jävla taxiservice heller! Taxistationen ligger i DEN riktningen, annars finns det en direkttelefon på Coop.
- Ja..ha! Då få ja väl gå dit då... För du kan väl int KOLLA I EN TELFÅNKATLOG!?
- Nä! Det kan jag inte!
...och med det är första halvlek slut. Något säger mig att det inte är det sista vi sett av honom...
IFK Snorfull har tydligen värvat en ny, tidigare okänd, forward. Denna lirare tacklade upp dörren till entrén och fick med mycket möda fram att han ställer påsen här. "Här" betydde vid kassan. Påsen var blå och det klirrade i den. Antog att upplysningen om påsens placering betydde att jag skulle se efter den och visst, det kunde jag väl göra.
Vinddraget av dörren och dess baksug gjorde att Forwardens partydeodorant av märket Surpilsner gjorde sig mer än påmind. Som en överstyrd soppråm med all ballast på vänster sida drogs han likt en finnspets till en löptik mot porren och återvände efter en smärre världsomsegling till kassan.
Ett färskt exemplar av naturtidningen "50+" blev valet för dagen. Han plockade upp allt ur fickorna, däribland en mobiltelefon, några gem, pappersnäsdukar, kvitton och faktiskt några knöliga och lätt fuktiga tjugor. När betalningen var avklarad kom standardfrågan IFK Snorfull verkar drilla sina spelare riktigt hårt med på träningarna. Näst intill hundra procent av laget kommer under säsongen med samma förfrågan och ärligt talat börjar det bli förbannat tjatigt. Däremot var Forwardens fråga snarare utformad som en order.
- Duööh! Ringeeh... *pust* ...eneeh tassi. Ja ska ha tachsi!
- Du kan väl ringa från din mobil?
- ... ... ... Eh?
- Ja, din mobil. Du har ju en mobil du kan ringa från.
- Ööum. Denneeh.. haijn funk int.
- Nähä, men det är ju inte särskilt långt till taxistationen så du får väl knalla dit då.
Forwarden tar min ickelydnad som den ultimata förolämpningen och går igång rejält. En drucken A-lagare som inte får som han vill, stärkt av flaskan kan lätt bli väldigt obehagliga på alla möjliga sätt och vis. Forwarden var tyvärr inget undantag.
- Satan så otrevli! Ja bli så jävla.. nu ring du en tassi!!!
Jag svarade med att ignorera.
Allt eftersom hans temprament, volym och smädelser steg i graderna blev jag inombords påtagligt irriterad och frågade till slut vad det var för nummer. Jag möttes av tystnad. Just då ville en kund betala sina varor så naturligtvis riktade jag min uppmärksamhet mot honom. Detta föll inte heller i god jord hos Forwarden som lade i femte växeln och pressade sluddrande och skrikande ut varenda okvädesord han kunde komma på. Efter att ha gett tillbaka växeln till kunden beslöt jag mig för att avbryta hans högljudda orerande.
- Nu får du tamejfan lugna ner dig! Du må ju fatta att du inte tjänar på att bete dig som en idiot!
- Men.. tachzi. Ring!
- Jag vet ju för fan inte ens vad det är för nummer! Hur skulle jag då kunna ringa nånstans?! Jag frågade ju om du hade numret!
- Jahaaa.
Antagligen är Forwarden inte van vid mothugg då han tystade med en väldigt baffulerad uppsyn. När han inser att han håller på att tappa övertaget stammar han fram att om jag ska vara så jävla otrevlig kan han väl betala för samtalet.
- Jag är väl ingen jävla taxiservice heller! Taxistationen ligger i DEN riktningen, annars finns det en direkttelefon på Coop.
- Ja..ha! Då få ja väl gå dit då... För du kan väl int KOLLA I EN TELFÅNKATLOG!?
- Nä! Det kan jag inte!
...och med det är första halvlek slut. Något säger mig att det inte är det sista vi sett av honom...
Det var norsken, fyllot och Grosshandlarn...
Hoho! Sanna mina ord, idag har det varit action på jobbet! Orkar däremot inte skriva ner allt nu så det får vänta tills imorgon.
Se då till att ta några minuter för dig själv och skratta åt min misär.
Den som väntar på nåt gott...
Med släp går gränsen vid 70
*Tsss, tsss, tsss*... Ett välkänt lockrop ekar i butiken. Han drar saktmodigt hovarna över golvet. *Tss, tss, tss*... Med sådan kraft i varje klövskär borde han kunna titulera sig långfärdsskridskornas anfader, eller åtminstone Magdalena Forsbergs mentor, men icke. Ty han är Släpen - med rätt att pruta.
Släpen knixar till med den satta höften så plastkassen med pant får känna centrifugalkraften i 270 grader innan den träffar bordsytan på kassadisken. Att bara lyfta på hela armen och lägga upp den går tydligen inte. Efter en snabb titt klargör jag att denna mastodontsumma landar på fyra kronor.
- Ett paket xxx, röda. Extra långa!
Snålheten själv har alltså räknat ut att vanliga cigaretter och extra långa cigaretter av samma budgetmärke kostar lika mycket, därav snålvattnets porlande bäckar. Vad han inte tänkt på är att filtret på de extra långa också är extra långa.
Bevisligen är fenomenet placebo ett faktum.
Efter att ha scannat in ett paket xxx röda, extra långa lägger Släpen, sådär sexigt som bara han kan, fontanellen lätt på sne, stänger ögonen till hälften och nickar i takt med sin rösts gurglande läte.
- Jaa, du veijt vo ji ska hav.
Ja, det har väl blivit för jobbigt att pressa saliven mot gommen och ge sig i kast med att för en gångs skull försöka uttala ordet Knox ordentligt. En snusdosa senare och med ett avdrag på fyra riksdaler summeras priset till strax över sjuttio kronor. Släpen öppnar sin plånbok, vänder den uppochner så alla femtioöringar, enkronor, femmor och någon enstaka tia sprättar omkring på disken. Han drar vällustigt in den ansamling snor som snart bildat stalaktiter utmed näshålens läst, blickar sällsamt ut över butikens vidder och grymtar med en lätt handrörelse.
- He jer bara å räckern.
Självklart. Vem ska annars göra det?
Givetvis saknas två och femtio vilket jag upplyser Släpen om.
- Jaha. Hvo jör vi då da?
Nu tänkte jag egentligen förklara vad en normal människa gör i den situationen, men det är ju bara överflödigt.
Delvis för att jag var trött på Släpen och delvis för att göra det hela lite spännande säger jag att då får han vara skyldig till nästa gång.
- Jåda, ji betala imorn.
Summan av kardemumman: När kommer Släpen erbjuda sig att betala dessa två och femtio?
Hjälp GT med Tävling
Grosshandlartribunalens (GT) omröstning angående förra veckans mest populära inlägg blev med 38% av totalt 16 röster Valborgsmässoafton. Kul att det röstades!
Ny vecka, ny röstomgång. Välj ett eller flera alternativ uppe till höger.
För att göra röstningen lite mer intressant funderar jag på någon sorts tävling där priset kommer vara en egen karikatyrtavla föreställande, t.ex. Släpen här nedan.
Dock vet jag inte riktigt hur tävlingen ska utformas. Ska det ha att göra med röstningen? Ska du som läsare kunna skicka in förslag på ämnen GT Taltidningen bör ta upp? Ska vinnaren koras i form av gästbloggande?
Har du ett förslag tas det glädjande emot! Skriv som kommentar eller skicka mail till [email protected]
Ny vecka, ny röstomgång. Välj ett eller flera alternativ uppe till höger.
För att göra röstningen lite mer intressant funderar jag på någon sorts tävling där priset kommer vara en egen karikatyrtavla föreställande, t.ex. Släpen här nedan.
Dock vet jag inte riktigt hur tävlingen ska utformas. Ska det ha att göra med röstningen? Ska du som läsare kunna skicka in förslag på ämnen GT Taltidningen bör ta upp? Ska vinnaren koras i form av gästbloggande?
Har du ett förslag tas det glädjande emot! Skriv som kommentar eller skicka mail till [email protected]
