Dödshjälp i Norrbotten
Längtar du efter döden? Har du lust att göra det? Bli Grosshandlare du med och få det överstökat!
Ja, så skulle en annons på platsbanken kunnat se ut om den skrivits idag, ty idag har jag blickat in i negativitetens, själastryparens bottenlösa ögon. Kunder + Paket + Grosshandlarn = Dödslängtan.
Vad är det som är så svårt med att läsa och förstå skriven svenska?
På paketaviseringen står klart och tydligt att legitimation obligatoriskt skall uppvisas vid uthämtning av paket samt att om man är bud skall både budets och mottagarens legitimation visas upp.
In kommer en gubbe iförd en gammal tröja från Sportjohans glansdagar som surt säger att han ska hämta paket.
Jag ber således om ett leg och klagoströmmens fördämningar brister. Oh, Gud allsmäktige så jobbigt och bökigt det skulle vara då.
- Det är ju rena helvetet att hämta paket!
Det var bättre förr osv. etc. Det vanliga dravlet helt enkelt.
Själastryparn får slutligen upp sitt leg. Jag läser att han heter Lucifer Satansson vilket inte överrensstämmer med namnet på aviseringen. Jag måste alltså fråga efter mottagarens leg. likaså vilket han naturligtvis inte hade med sig, och på sedvanligt kundmanér är det såklart mitt fel.
- Vad ska det vara bra för? Varför ska du ha två leg?! Det räcker väl med mitt?!
- Jamen paketet är ju aviserat till en annan mottagare än dig, därför måste jag ha både ditt och hennes.
Detta var inte särskilt populärt hos Själastryparn så efter att ha stått å ätit upp all bajs han skyfflade tänkte jag att ok, bara han kan rabbla personnumret på mottagaren flytande så får det väl duga. Jag har ju trots allt hans personuppgifter om det skulle vara något.
Han kunde inte de fyra sista så ännu en tallrik träck dukades upp, problemet var att jag började bli väldigt mätt.
Som ett sista försök att vara vänlig och hjälpsam föreslog jag att han kunde ringa tanten i fråga så kunde jag ställa några kontrollfrågor.
- NÄ! Hon är inte anträffbar!
- Nähä, då blir det värre. Jag har gjort allt jag kan och mer därtill.
En fekaliebakelse till efterrätt och sen sprang han ilsket ut ur butiken bara för att komma tillbaka kort därefter.
Själastryparn hade tydligen hennes leg. i bilen.
Han var så förbannad att rösten darrade när han med kraftig stämma sa:
- Fråga mig varför det ska vara så jävla krångligt att hämta paket!
- Ska jag fråga dig det?
- JA! FRÅGA!
- Jag ska fråga dig alltså?
- Fråga mig varför det ska vara så inihelvete krångligt att hämta ett paket!
- Eeh, okej... Varför ska det vara så inihelvete krångligt att hämta ett paket?
Då först fattade han sin bakvända frågeställning och blev av detta än mer uppjagad i vetskapen att han gjort bort sig.
Han stammade något halvdant, kippade lite efter andan samtidigt som skammen tyngde allt mer.
- Säg att dom gör det ännu krångligare så har ni snart inga kunder alls!
(Och det är vi som skriver logistikföretagens regler och förordningar för att..? Reds. anm.)
Sen gick han återigen ut i tron att segern var hans.
Varför välja Schweiz när Piteå erbjuder samma sak?
Ja, så skulle en annons på platsbanken kunnat se ut om den skrivits idag, ty idag har jag blickat in i negativitetens, själastryparens bottenlösa ögon. Kunder + Paket + Grosshandlarn = Dödslängtan.
Vad är det som är så svårt med att läsa och förstå skriven svenska?
På paketaviseringen står klart och tydligt att legitimation obligatoriskt skall uppvisas vid uthämtning av paket samt att om man är bud skall både budets och mottagarens legitimation visas upp.
In kommer en gubbe iförd en gammal tröja från Sportjohans glansdagar som surt säger att han ska hämta paket.
Jag ber således om ett leg och klagoströmmens fördämningar brister. Oh, Gud allsmäktige så jobbigt och bökigt det skulle vara då.
- Det är ju rena helvetet att hämta paket!
Det var bättre förr osv. etc. Det vanliga dravlet helt enkelt.
Själastryparn får slutligen upp sitt leg. Jag läser att han heter Lucifer Satansson vilket inte överrensstämmer med namnet på aviseringen. Jag måste alltså fråga efter mottagarens leg. likaså vilket han naturligtvis inte hade med sig, och på sedvanligt kundmanér är det såklart mitt fel.
- Vad ska det vara bra för? Varför ska du ha två leg?! Det räcker väl med mitt?!
- Jamen paketet är ju aviserat till en annan mottagare än dig, därför måste jag ha både ditt och hennes.
Detta var inte särskilt populärt hos Själastryparn så efter att ha stått å ätit upp all bajs han skyfflade tänkte jag att ok, bara han kan rabbla personnumret på mottagaren flytande så får det väl duga. Jag har ju trots allt hans personuppgifter om det skulle vara något.
Han kunde inte de fyra sista så ännu en tallrik träck dukades upp, problemet var att jag började bli väldigt mätt.
Som ett sista försök att vara vänlig och hjälpsam föreslog jag att han kunde ringa tanten i fråga så kunde jag ställa några kontrollfrågor.
- NÄ! Hon är inte anträffbar!
- Nähä, då blir det värre. Jag har gjort allt jag kan och mer därtill.
En fekaliebakelse till efterrätt och sen sprang han ilsket ut ur butiken bara för att komma tillbaka kort därefter.
Själastryparn hade tydligen hennes leg. i bilen.
Han var så förbannad att rösten darrade när han med kraftig stämma sa:
- Fråga mig varför det ska vara så jävla krångligt att hämta paket!
- Ska jag fråga dig det?
- JA! FRÅGA!
- Jag ska fråga dig alltså?
- Fråga mig varför det ska vara så inihelvete krångligt att hämta ett paket!
- Eeh, okej... Varför ska det vara så inihelvete krångligt att hämta ett paket?
Då först fattade han sin bakvända frågeställning och blev av detta än mer uppjagad i vetskapen att han gjort bort sig.
Han stammade något halvdant, kippade lite efter andan samtidigt som skammen tyngde allt mer.
- Säg att dom gör det ännu krångligare så har ni snart inga kunder alls!
(Och det är vi som skriver logistikföretagens regler och förordningar för att..? Reds. anm.)
Sen gick han återigen ut i tron att segern var hans.
Varför välja Schweiz när Piteå erbjuder samma sak?
Tiden läker alla sår
En äldre herre styrde sin rullator mot kaffehyllan samtidigt som en hätsk man i ca 35-årsåldern pilade runt i butiken och slet åt sig diverse varor. Den hätska mannen verkade påtagligt stressad och irriterad denna eftermiddag. Han såg ut att ha genomlidit en dag av problem och motgångar på jobbet, en vredgad kärring i hemmet och efter allt detta insett att kylen var tom. En dag man hellre hängt med Gudrun Schyman, en riktig skitdag helt enkelt.
Den äldre herren styrde saktmodigt sin Bentley mot kassan medan den hätska mannen gjorde ett spurtförsök, dock befann han sig längst bort i butiken så med en hårsmån hann ålderdomen före.
Med små muskelryckningar i ansiktet accepterade han sin plats i kön.
- Kaffe.
- Jo.
- Det måste man ju ha.
- Ja, visst.
- Nää, inte kan man vara utan sitt kaffe inte.
Under ovanstående dialog hade den äldre mannen fortfarande inte hunnit få upp kaffepaketet från rullatorn till disken.
Den hätske suckade ljudligt och trampade lite på stället i ett försök att signalera sitt missnöje över tidsaspekten.
- Jag glömde kaffet sist.
- Ja, men nu är det ju fixat svarade jag.
- Har man glömt det en gång får man gå två gånger, hehe.
- Precis. Då blir det xxx kronor.
- Va?
- Det blir xxx kronor.
- Jahaa, du förstår, jag hör så dåligt numera. Annat var det när man var ung...
Och DÄR kom historien om hur det var förr. Givetvis gick det inte fort att komma till punkt. Jag försökte hjälpa honom på traven så det skulle gå snabbare men...
Jag tittade upp på den hätska mannen vars ansikte hade gått från klassisk grisrosa till en något rödare ton. Suckar, trampanden, hatblickar.
- ...och så var det förr. Vad sa du nu att det blev?
- xxx kronor.
- Just det. Då ska vi se om det finns såna pengar här då.
Den äldre herren trevar efter plånboken och hittar den slutligen i en av jackfickorna. Den hätske mannens röda ton verkar nästan ge vika när han förstår att nu äntligen är det bara för gubben att slänga upp en hundring, flytta sig åt sidan, ta emot växeln och äntligen låta honom få betala och get the hell out of Dodge, men tiden läker inte alltid alla sår. Ibland river den upp nya.
- Eeeen... tvååå... treee...
Fenomenet röven & Sexhundra spänn
Femfem tittade in på en tourettesshopping idag. Länge sedan jag såg till honom så det var roligt. Efter att ha handlat dasspapper och fyrat av de vanliga bajsskämten nämnde jag i förbifarten att jag besökt Bruce Springsteens konsert på Stockholm Stadion förra veckan. Vet att Femfem gillar Springsteen. Han talade sig varm om honom när han i drängfyllan i vintras berättade samma historia om hans spirande musikintresse tre gånger på rad. Vilka gitarrackord han kan, vilka artister han gillar osv. Det enda som skilde sig åt från gång till gång var hur länge han sysslat med musik. Första gången var det sedan han var tretton år, andra gången sedan han var tio och tredje gången var han åtta. Hade jag inte ursäktat mig och förklarat att jag hade jobb att göra hade hans historia och ålder troligen imploderat i slutändan.
- *GRAAAAH* He bra, he bra. Va kosta en biljett?
- Fick tag på en genom blocket så jag fick ge sexhundra spänn.
- Sexhundra spänn?! *GRRAAAAAGH* He va förjävla dyrt! Fy fan, fy fan!
Han svor några ramsor till innan han plötsligt stannade upp. Ögonen rullade till hälften upp i hans huvud och munnen öppnades såpass att hans fem åderlåtna tänder kunde skymtas. Tankarna gav vika för en slutsats.
- He ä ju va man sup upp på en helg.
Att allt är relativt gör sig sant än en gång.
Angående fenomenet röv, ett par gick omkring och mjölkade varandras pruttkuddar på ett rejält vis då en tanke slog mig.
En kraftig bringa och grova händer på en man är ju något man hört att kvinnor uppskattar hos män. Det kan jag på nåt sätt förstå, det är väl något som primalhjärnan indikerar på som beskydd, trygghet osv. samtidigt som det finns flera behag hos kvinnor män inte själva har. Motsatser dras till varandra-principen. Men alltså... ett arsle. Vad är grejen? Egentligen?! Syftet med den är ju trots allt inte att fylla en sexuell funktion, (i alla fall inte före 70-talets porrindustri) men ändå tycker båda könen att den är en erotisk lockelse. Hur gick då ett samtal inne på discot till under stenåldern, den tid i världshistorien då det gällde att äta eller ätas?
- Du, Persson, kolla in röven på Yvonne!
- Ja, jävlar. Hon kan verkligen skita!
Folk tycker idag att somliga har konstiga böjelser, men med tanke på ovanstående känns steget till brasiliansk fisporr inte så stort.
En sommardikt
Många är vi som undrar var de stora poeterna fick sin inspiration ifrån. Oscar Wilde, Charles Baudelaire, William Blake. Vem eller vad var deras musa?
För att slippa undra hur Grosshandlarn kan skapa sina episka storverk kan jag berätta att hemligheten är att sälja porr, och är köparen av det slag som skulle behöva förmyndare öppnas samtliga inspirationschakran nästan lika mycket som Linda Rosings underliv. (Eller skulle jag ha skrivit Carl von Linné? Lite långsökt kanske, men ingen annan kändis har ett eget sexualsystem)
Fredag eftermiddag. En svettig man med ofördelaktigt utseende lägger upp en lunta porrtidningar och några filmer av samma genre på disken. Han funderar ett ögonblick och går iväg för att hämta en sexpack folköl. Porr och öl.
Kan man få ett bättre upplägg? Nej, det tycker inte jag heller så jag hade inget annat val än att ställa den brännande frågan.
- Jaha... Ingen dejt ikväll?
Jag fick inget svar, bara en blick. Däremot fick jag en sådan diktarlust.
Nu är det sommar och inköp av porr
Allt ifrån arton till bältdjur med knorr
Alla vi dräktiga gubbar går hit
För killen med hakan är del i vår rit
Sen bär det hem, barrikera vår port
Pissmasken vaknar bland synder och lort
Ett sexpack på trumfhand och saken är biff
Där, under bältet, vankas hårdrocksriff
Om vi ändå finge dreja med riktiga kvinns
Då hon är en sköka och vi är en stins
Fyra ryck till, plus det sista ilskna hisset
Avtäcker slutligen det goda vita kisset
Kladdig i näven han somnar så sött
Mittuppslagstjejen är något kantstött
Sov du min lille, sov i din loska
Imorgon ska vi återigen ut och kioska
Norsken
Den norska invasionen är här, och det med besked. Känner mig som en affärsman i 1939 års Warszawa - hett eftertraktad och inte till det bättre. Öl och cigaretter stod som vanligt på norskarnas önskelista. Norrman 1 bad om en limpa cigg samtidigt som han halade upp en sexpack på disken. Jag gjorde bedömningen att han såg ut att ha åldern inne med några år till övers och frågade därför inte om legitimation. Sagt och gjort. Öl och en limpa cigg, tack och hej.
Det tog inte många sekunder innan Norrman 2 äntrade butiken. I efterhand förstod man såklart att Norrman 1 fått i uppdrag av sina kumpaner att "känna på läget". När det verkade ge grönt ljus kunde dom glida in för samma ändamål.
Norrman 2, som var en kort och spinkig sprätt, cirklade runt ölpallen ett par varv innan han bestämde sig för ett sexpack Carlsberg. Klumpigt välte han på något sätt ut några burkar som rullade omkring i spridda riktningar på golvet utefter han snabbt och tafatt försökte plocka upp dom igen.
En redan skamsen Norrman 2 lade upp sitt sexpack och talade om vilka ciggar han ville ha. Rätt imponerande ändå att han i alla fall försökte verka gammal i gamet när han mörkade ner rösten så mycket han kunde. Imponerande, men framförallt patetiskt.
Jag iakttog hans mimik med en allvarlig min, detta verkade göra honom nervös men jag tog ändå fram de cigaretter han bad om innan jag frågade om ett leg. När frågan kom var han precis påväg att dra kortet. Handen skakade synligt och rösten var inte det minsta densamme som för några sekunder sedan.
- Nääe... det har jag glömt pååeh... hotellet.
- Okej, då får du väl ta och hämta det då.
Norrman 2 lommade skakande ut genom entrén och mötte i dörröppningen Norrman 3.
Denna finniga och självsäkra lintott dammade i vanlig ordning upp, just det, en sexpack folköl och, alldeles riktigt, han frågade om cigaretter - jag frågade om leg.
- Näij, de ha ja eint me mä.
- Nähä..?
- Kom igen! Ja ha jou svenske penge.
- Så bra, men jag behöver ett leg.
- Ja ei jou tjyvgi åuor!!!
Norrman 3 blir vid det här laget rykandes upprörd. Tämligen underhållande var att hans überblonda och cancerbleka hår och hy inte kunde dölja den illröda färgen som kom i kölvattnet av odämd, norsk vrede. Efter att ha upprepat ovanstående ett par gånger och inte riktigt verkade förstå var problemet låg bad jag ännu en gång om att antingen hala fram ett leg eller gå och hämta det.
- Men vadaa, Tomas feick jou köpe!!
- Du menar den första killen? Jamen tack, då vet jag att jag ska kolla hans leg nästa gång då.
Om Norrman 3 var tjugo år gammal eller ej vet jag i dagsläget inte. Ingen av de norska Dupontarna har än så länge kommit tillbaka.
Det tog inte många sekunder innan Norrman 2 äntrade butiken. I efterhand förstod man såklart att Norrman 1 fått i uppdrag av sina kumpaner att "känna på läget". När det verkade ge grönt ljus kunde dom glida in för samma ändamål.
Norrman 2, som var en kort och spinkig sprätt, cirklade runt ölpallen ett par varv innan han bestämde sig för ett sexpack Carlsberg. Klumpigt välte han på något sätt ut några burkar som rullade omkring i spridda riktningar på golvet utefter han snabbt och tafatt försökte plocka upp dom igen.
En redan skamsen Norrman 2 lade upp sitt sexpack och talade om vilka ciggar han ville ha. Rätt imponerande ändå att han i alla fall försökte verka gammal i gamet när han mörkade ner rösten så mycket han kunde. Imponerande, men framförallt patetiskt.
Jag iakttog hans mimik med en allvarlig min, detta verkade göra honom nervös men jag tog ändå fram de cigaretter han bad om innan jag frågade om ett leg. När frågan kom var han precis påväg att dra kortet. Handen skakade synligt och rösten var inte det minsta densamme som för några sekunder sedan.
- Nääe... det har jag glömt pååeh... hotellet.
- Okej, då får du väl ta och hämta det då.
Norrman 2 lommade skakande ut genom entrén och mötte i dörröppningen Norrman 3.
Denna finniga och självsäkra lintott dammade i vanlig ordning upp, just det, en sexpack folköl och, alldeles riktigt, han frågade om cigaretter - jag frågade om leg.
- Näij, de ha ja eint me mä.
- Nähä..?
- Kom igen! Ja ha jou svenske penge.
- Så bra, men jag behöver ett leg.
- Ja ei jou tjyvgi åuor!!!
Norrman 3 blir vid det här laget rykandes upprörd. Tämligen underhållande var att hans überblonda och cancerbleka hår och hy inte kunde dölja den illröda färgen som kom i kölvattnet av odämd, norsk vrede. Efter att ha upprepat ovanstående ett par gånger och inte riktigt verkade förstå var problemet låg bad jag ännu en gång om att antingen hala fram ett leg eller gå och hämta det.
- Men vadaa, Tomas feick jou köpe!!
- Du menar den första killen? Jamen tack, då vet jag att jag ska kolla hans leg nästa gång då.
Om Norrman 3 var tjugo år gammal eller ej vet jag i dagsläget inte. Ingen av de norska Dupontarna har än så länge kommit tillbaka.
Fyllot
Just det. Jesus fucking Christ! Var kommer dom ifrån?! Så fort solen står över horisonten längre än till klockan 19.00 trillar dom in på jobbet. En del går bara omkring och stinker utan att göra något större väsen av sig medan andra lever jävel och rullar hatt så det står härliga till. Jag pratar givetvis om vårens/sommarens fylleliga. Sauvignons League.
IFK Snorfull har tydligen värvat en ny, tidigare okänd, forward. Denna lirare tacklade upp dörren till entrén och fick med mycket möda fram att han ställer påsen här. "Här" betydde vid kassan. Påsen var blå och det klirrade i den. Antog att upplysningen om påsens placering betydde att jag skulle se efter den och visst, det kunde jag väl göra.
Vinddraget av dörren och dess baksug gjorde att Forwardens partydeodorant av märket Surpilsner gjorde sig mer än påmind. Som en överstyrd soppråm med all ballast på vänster sida drogs han likt en finnspets till en löptik mot porren och återvände efter en smärre världsomsegling till kassan.
Ett färskt exemplar av naturtidningen "50+" blev valet för dagen. Han plockade upp allt ur fickorna, däribland en mobiltelefon, några gem, pappersnäsdukar, kvitton och faktiskt några knöliga och lätt fuktiga tjugor. När betalningen var avklarad kom standardfrågan IFK Snorfull verkar drilla sina spelare riktigt hårt med på träningarna. Näst intill hundra procent av laget kommer under säsongen med samma förfrågan och ärligt talat börjar det bli förbannat tjatigt. Däremot var Forwardens fråga snarare utformad som en order.
- Duööh! Ringeeh... *pust* ...eneeh tassi. Ja ska ha tachsi!
- Du kan väl ringa från din mobil?
- ... ... ... Eh?
- Ja, din mobil. Du har ju en mobil du kan ringa från.
- Ööum. Denneeh.. haijn funk int.
- Nähä, men det är ju inte särskilt långt till taxistationen så du får väl knalla dit då.
Forwarden tar min ickelydnad som den ultimata förolämpningen och går igång rejält. En drucken A-lagare som inte får som han vill, stärkt av flaskan kan lätt bli väldigt obehagliga på alla möjliga sätt och vis. Forwarden var tyvärr inget undantag.
- Satan så otrevli! Ja bli så jävla.. nu ring du en tassi!!!
Jag svarade med att ignorera.
Allt eftersom hans temprament, volym och smädelser steg i graderna blev jag inombords påtagligt irriterad och frågade till slut vad det var för nummer. Jag möttes av tystnad. Just då ville en kund betala sina varor så naturligtvis riktade jag min uppmärksamhet mot honom. Detta föll inte heller i god jord hos Forwarden som lade i femte växeln och pressade sluddrande och skrikande ut varenda okvädesord han kunde komma på. Efter att ha gett tillbaka växeln till kunden beslöt jag mig för att avbryta hans högljudda orerande.
- Nu får du tamejfan lugna ner dig! Du må ju fatta att du inte tjänar på att bete dig som en idiot!
- Men.. tachzi. Ring!
- Jag vet ju för fan inte ens vad det är för nummer! Hur skulle jag då kunna ringa nånstans?! Jag frågade ju om du hade numret!
- Jahaaa.
Antagligen är Forwarden inte van vid mothugg då han tystade med en väldigt baffulerad uppsyn. När han inser att han håller på att tappa övertaget stammar han fram att om jag ska vara så jävla otrevlig kan han väl betala för samtalet.
- Jag är väl ingen jävla taxiservice heller! Taxistationen ligger i DEN riktningen, annars finns det en direkttelefon på Coop.
- Ja..ha! Då få ja väl gå dit då... För du kan väl int KOLLA I EN TELFÅNKATLOG!?
- Nä! Det kan jag inte!
...och med det är första halvlek slut. Något säger mig att det inte är det sista vi sett av honom...
IFK Snorfull har tydligen värvat en ny, tidigare okänd, forward. Denna lirare tacklade upp dörren till entrén och fick med mycket möda fram att han ställer påsen här. "Här" betydde vid kassan. Påsen var blå och det klirrade i den. Antog att upplysningen om påsens placering betydde att jag skulle se efter den och visst, det kunde jag väl göra.
Vinddraget av dörren och dess baksug gjorde att Forwardens partydeodorant av märket Surpilsner gjorde sig mer än påmind. Som en överstyrd soppråm med all ballast på vänster sida drogs han likt en finnspets till en löptik mot porren och återvände efter en smärre världsomsegling till kassan.
Ett färskt exemplar av naturtidningen "50+" blev valet för dagen. Han plockade upp allt ur fickorna, däribland en mobiltelefon, några gem, pappersnäsdukar, kvitton och faktiskt några knöliga och lätt fuktiga tjugor. När betalningen var avklarad kom standardfrågan IFK Snorfull verkar drilla sina spelare riktigt hårt med på träningarna. Näst intill hundra procent av laget kommer under säsongen med samma förfrågan och ärligt talat börjar det bli förbannat tjatigt. Däremot var Forwardens fråga snarare utformad som en order.
- Duööh! Ringeeh... *pust* ...eneeh tassi. Ja ska ha tachsi!
- Du kan väl ringa från din mobil?
- ... ... ... Eh?
- Ja, din mobil. Du har ju en mobil du kan ringa från.
- Ööum. Denneeh.. haijn funk int.
- Nähä, men det är ju inte särskilt långt till taxistationen så du får väl knalla dit då.
Forwarden tar min ickelydnad som den ultimata förolämpningen och går igång rejält. En drucken A-lagare som inte får som han vill, stärkt av flaskan kan lätt bli väldigt obehagliga på alla möjliga sätt och vis. Forwarden var tyvärr inget undantag.
- Satan så otrevli! Ja bli så jävla.. nu ring du en tassi!!!
Jag svarade med att ignorera.
Allt eftersom hans temprament, volym och smädelser steg i graderna blev jag inombords påtagligt irriterad och frågade till slut vad det var för nummer. Jag möttes av tystnad. Just då ville en kund betala sina varor så naturligtvis riktade jag min uppmärksamhet mot honom. Detta föll inte heller i god jord hos Forwarden som lade i femte växeln och pressade sluddrande och skrikande ut varenda okvädesord han kunde komma på. Efter att ha gett tillbaka växeln till kunden beslöt jag mig för att avbryta hans högljudda orerande.
- Nu får du tamejfan lugna ner dig! Du må ju fatta att du inte tjänar på att bete dig som en idiot!
- Men.. tachzi. Ring!
- Jag vet ju för fan inte ens vad det är för nummer! Hur skulle jag då kunna ringa nånstans?! Jag frågade ju om du hade numret!
- Jahaaa.
Antagligen är Forwarden inte van vid mothugg då han tystade med en väldigt baffulerad uppsyn. När han inser att han håller på att tappa övertaget stammar han fram att om jag ska vara så jävla otrevlig kan han väl betala för samtalet.
- Jag är väl ingen jävla taxiservice heller! Taxistationen ligger i DEN riktningen, annars finns det en direkttelefon på Coop.
- Ja..ha! Då få ja väl gå dit då... För du kan väl int KOLLA I EN TELFÅNKATLOG!?
- Nä! Det kan jag inte!
...och med det är första halvlek slut. Något säger mig att det inte är det sista vi sett av honom...
Det var norsken, fyllot och Grosshandlarn...
Hoho! Sanna mina ord, idag har det varit action på jobbet! Orkar däremot inte skriva ner allt nu så det får vänta tills imorgon.
Se då till att ta några minuter för dig själv och skratta åt min misär.
Den som väntar på nåt gott...
Med släp går gränsen vid 70
*Tsss, tsss, tsss*... Ett välkänt lockrop ekar i butiken. Han drar saktmodigt hovarna över golvet. *Tss, tss, tss*... Med sådan kraft i varje klövskär borde han kunna titulera sig långfärdsskridskornas anfader, eller åtminstone Magdalena Forsbergs mentor, men icke. Ty han är Släpen - med rätt att pruta.
Släpen knixar till med den satta höften så plastkassen med pant får känna centrifugalkraften i 270 grader innan den träffar bordsytan på kassadisken. Att bara lyfta på hela armen och lägga upp den går tydligen inte. Efter en snabb titt klargör jag att denna mastodontsumma landar på fyra kronor.
- Ett paket xxx, röda. Extra långa!
Snålheten själv har alltså räknat ut att vanliga cigaretter och extra långa cigaretter av samma budgetmärke kostar lika mycket, därav snålvattnets porlande bäckar. Vad han inte tänkt på är att filtret på de extra långa också är extra långa.
Bevisligen är fenomenet placebo ett faktum.
Efter att ha scannat in ett paket xxx röda, extra långa lägger Släpen, sådär sexigt som bara han kan, fontanellen lätt på sne, stänger ögonen till hälften och nickar i takt med sin rösts gurglande läte.
- Jaa, du veijt vo ji ska hav.
Ja, det har väl blivit för jobbigt att pressa saliven mot gommen och ge sig i kast med att för en gångs skull försöka uttala ordet Knox ordentligt. En snusdosa senare och med ett avdrag på fyra riksdaler summeras priset till strax över sjuttio kronor. Släpen öppnar sin plånbok, vänder den uppochner så alla femtioöringar, enkronor, femmor och någon enstaka tia sprättar omkring på disken. Han drar vällustigt in den ansamling snor som snart bildat stalaktiter utmed näshålens läst, blickar sällsamt ut över butikens vidder och grymtar med en lätt handrörelse.
- He jer bara å räckern.
Självklart. Vem ska annars göra det?
Givetvis saknas två och femtio vilket jag upplyser Släpen om.
- Jaha. Hvo jör vi då da?
Nu tänkte jag egentligen förklara vad en normal människa gör i den situationen, men det är ju bara överflödigt.
Delvis för att jag var trött på Släpen och delvis för att göra det hela lite spännande säger jag att då får han vara skyldig till nästa gång.
- Jåda, ji betala imorn.
Summan av kardemumman: När kommer Släpen erbjuda sig att betala dessa två och femtio?
Hjälp GT med Tävling
Grosshandlartribunalens (GT) omröstning angående förra veckans mest populära inlägg blev med 38% av totalt 16 röster Valborgsmässoafton. Kul att det röstades!
Ny vecka, ny röstomgång. Välj ett eller flera alternativ uppe till höger.
För att göra röstningen lite mer intressant funderar jag på någon sorts tävling där priset kommer vara en egen karikatyrtavla föreställande, t.ex. Släpen här nedan.
Dock vet jag inte riktigt hur tävlingen ska utformas. Ska det ha att göra med röstningen? Ska du som läsare kunna skicka in förslag på ämnen GT Taltidningen bör ta upp? Ska vinnaren koras i form av gästbloggande?
Har du ett förslag tas det glädjande emot! Skriv som kommentar eller skicka mail till [email protected]
Ny vecka, ny röstomgång. Välj ett eller flera alternativ uppe till höger.
För att göra röstningen lite mer intressant funderar jag på någon sorts tävling där priset kommer vara en egen karikatyrtavla föreställande, t.ex. Släpen här nedan.
Dock vet jag inte riktigt hur tävlingen ska utformas. Ska det ha att göra med röstningen? Ska du som läsare kunna skicka in förslag på ämnen GT Taltidningen bör ta upp? Ska vinnaren koras i form av gästbloggande?
Har du ett förslag tas det glädjande emot! Skriv som kommentar eller skicka mail till [email protected]
Har du hört den förut?
Denna torsdag, denna torsdag... Gott folk, gläds, ty döden är nära!
- Sjutton kronor, tack.
- Det var som sjutton.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Oh, herregud så roligt sagt.
- Vill du ha kvittot?
- Det kan du lägga i arkivet. (Ibland går den: Den kan du få, och rama in)
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Ojojoj, var får du allt ifrån?
Streckkoden bråkar och vill inte blippas.
- Då är det gratis.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Sluta, jag kan inte andas! Du är så rolig!
Kortterminalen tar tid på sig.
- Är det långa ledningar eller?
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Wow! Snacka om ett innovativt skämt jag aldrig hört förut.
- ...och så en trisslott. En med vinst.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Det var vansinnigt skojigt sagt eftersom det är vad du vill ha, och jag kan omöjligt veta och ingen vill ju ha en nitlott för då skulle ju ingen köpa och...
Varför ska var och varannan människa droppa någon eller några av ovanstående "skämt"?! Är det ens roligt nånstans? Är det verkligen någon som kan tycka det? Påriktigt?
Har jag hört den förut? JA, JA och JA!
- Sjutton kronor, tack.
- Det var som sjutton.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Oh, herregud så roligt sagt.
- Vill du ha kvittot?
- Det kan du lägga i arkivet. (Ibland går den: Den kan du få, och rama in)
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Ojojoj, var får du allt ifrån?
Streckkoden bråkar och vill inte blippas.
- Då är det gratis.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Sluta, jag kan inte andas! Du är så rolig!
Kortterminalen tar tid på sig.
- Är det långa ledningar eller?
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Wow! Snacka om ett innovativt skämt jag aldrig hört förut.
- ...och så en trisslott. En med vinst.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Det var vansinnigt skojigt sagt eftersom det är vad du vill ha, och jag kan omöjligt veta och ingen vill ju ha en nitlott för då skulle ju ingen köpa och...
Varför ska var och varannan människa droppa någon eller några av ovanstående "skämt"?! Är det ens roligt nånstans? Är det verkligen någon som kan tycka det? Påriktigt?
Har jag hört den förut? JA, JA och JA!
En idiot kommer sällan ensam
Dagens första kandidat, en medelålders kviga, strosade runt i butiken och plockade diverse småsaker. Bröd, en skvallertidning, en chokladkaka osv.
Märktes på hennes disiga utstrålning att hon inte tillhör den glada, trevliga och pratglada kundkretsen. Med mungiporna mot halsmandlarna hälsade hon bara med en blick tillbaka på mitt Hej.
Slog in hennes varor, frågade lite extra vänligt om det var bra så? Jag tolkade tystnaden som ett ja och läste upp prissumman.
- Det kan ju inte stämma!
- Nähä? Vad tänkte du då på?
- Priset! Någonting måste ju vara fel. Titta nu här...
Kvigan lyfter upp vara för vara och talar om för mig vad det kostar. Medans hon håller prispredikan tar jag ett eget initiativ och gör en prisfråga på skvallertidningen varpå jag avbryter henne.
- Ja, se där. Du har helt rätt. Priset stämmer inte.
Givetvis ser hon nöjd ut och stäcker lite på sig, ger ifrån sig ett tillgjort harklande och, antagligen, väntar på en ursäkt från mig.
- Tidningen här gick in på femton kronor men den kostar egentligen tjugotvå, det står ju här på framsidan tillochmed, så du blir skyldig ytterligare sju kronor då tack.
Något paff ögnade hon tidningen grundligt och så lade sig tystnaden.
Kvigan: 0 - Grosshandlarn: 1.
För några dagar sedan behagade solguden välsigna oss arma Pitebor med klar himmel och sommarvärme. Riktigt varmt och skönt, men tyvärr innebär det också att det kan bli lite väl varmt i butiken vilket i sin tur leder till att choklad med kletig fyllning mjuknar i lösviktslådorna, och när folk är där och gräver runt med grötsleven mosas de lätt.
Detta var något en kille kände sig tvungen att påpeka.
- Asså du...
- Ja?
- Dom där sjöfrukterna...
- Ja?
- Vet du om att dom är värsta hullerombuller!?
- Ja.
- Synd. Dom är goda.
Jo, och nu när de ändrat form smakar dom batong?
En sammanfattning
1) Under gårdagen kom en kille som aldrig var en dag över tretton in. Inte ens en begynnande moppemusch till sin fördel ville han köpa cigaretter.
- Jag tareeh, ett paket xxx. Röda.
- Då behöver jag ett leg då.
- Men vadå, det är ju morsan som ska ha.
- Jaha, men är du inte minst arton kan jag inte sälja till dig.
- Men hon står ju å väntar!
- Sorry.
Killen ser lite besvärad ut men accepterar och går ut. Morsan, yeah right.
Kort efter stövlade hon in. Mamman.
- xxx. Röda.
Tar fram. Tar betalt.
- Nog hade väl du kunnat sälja!
Det är verkligen inte likt mig att moralpredika, men allvarligt talat! Vad sänder det för budskap till sonen egentligen?
...Kan ändå inte annat än undra hur det låtit om jag faktiskt gjort det.
2) En tjej slängde fram en laminerad lapp där det stod något i stil med:
"Jag är döv. Hjälp mig till ett bättre liv, köp mina grejer".
Kan ju inte vara ett svin genom att peka på dörren och teckna en moonwalk så utan att egentligen ha något val köpte jag en penna. Femtio kronor. Hon sprang glatt ut. Pennan var trasig. Fanns knappt nåt bläck kvar heller.
- Jag tareeh, ett paket xxx. Röda.
- Då behöver jag ett leg då.
- Men vadå, det är ju morsan som ska ha.
- Jaha, men är du inte minst arton kan jag inte sälja till dig.
- Men hon står ju å väntar!
- Sorry.
Killen ser lite besvärad ut men accepterar och går ut. Morsan, yeah right.
Kort efter stövlade hon in. Mamman.
- xxx. Röda.
Tar fram. Tar betalt.
- Nog hade väl du kunnat sälja!
Det är verkligen inte likt mig att moralpredika, men allvarligt talat! Vad sänder det för budskap till sonen egentligen?
...Kan ändå inte annat än undra hur det låtit om jag faktiskt gjort det.
2) En tjej slängde fram en laminerad lapp där det stod något i stil med:
"Jag är döv. Hjälp mig till ett bättre liv, köp mina grejer".
Kan ju inte vara ett svin genom att peka på dörren och teckna en moonwalk så utan att egentligen ha något val köpte jag en penna. Femtio kronor. Hon sprang glatt ut. Pennan var trasig. Fanns knappt nåt bläck kvar heller.
I dödens fotspår
Tyckte mig höra ett välbekant ljud igår eftermiddag där jag stod bland hyllorna på jobbet.
*Tsss, tsss, tsss, tsss*
Som om någon eller något luftstakade sig fram på osynliga lappskidor längs en frusen fantasiskare i långa glid.
*Tsss, tsss,*. Någon eller något bromsade in i god tid för att inte åka in i något fast föremål. *Tsss, tss, ts, ts, ts*.
Självklart! Släpen var tillbaka!
Ett sammanbitet stenansikte i stel och likblek vigör stötte med en kort, kraftig attack ifrån sig ett grymtande och lade upp sin pant på disken. En flaska. Två kronor. Släpen stod frågande kvar. Jag ställde flaskan vid sidan av och väntade på att han skulle ta initiativet och säga vad han ville ha, men som Karons blodhund stod han flåsande kvar utan en rörelse förrän jag bekräftade med orden:
- Två kronor.
Efter att jag uttalat ovanstående, först då gick startskottet. Släpen ryckte till och styrde skidorna mot mjölkkylen. Tog en liter mellanmjölk och stakade sig tillbaka. Duktig vovve. Slängde fram en näve enkronor och talte.
- I jesch int räckern.
Något förvånande gled han ut i samma fotspår som han kom, utan att först handla ytterligare gånger.
(Uppföljare: Karikatyrbild finns. Ska bara få in den på datorn.)
*Tsss, tsss, tsss, tsss*
Som om någon eller något luftstakade sig fram på osynliga lappskidor längs en frusen fantasiskare i långa glid.
*Tsss, tsss,*. Någon eller något bromsade in i god tid för att inte åka in i något fast föremål. *Tsss, tss, ts, ts, ts*.
Självklart! Släpen var tillbaka!
Ett sammanbitet stenansikte i stel och likblek vigör stötte med en kort, kraftig attack ifrån sig ett grymtande och lade upp sin pant på disken. En flaska. Två kronor. Släpen stod frågande kvar. Jag ställde flaskan vid sidan av och väntade på att han skulle ta initiativet och säga vad han ville ha, men som Karons blodhund stod han flåsande kvar utan en rörelse förrän jag bekräftade med orden:
- Två kronor.
Efter att jag uttalat ovanstående, först då gick startskottet. Släpen ryckte till och styrde skidorna mot mjölkkylen. Tog en liter mellanmjölk och stakade sig tillbaka. Duktig vovve. Slängde fram en näve enkronor och talte.
- I jesch int räckern.
Något förvånande gled han ut i samma fotspår som han kom, utan att först handla ytterligare gånger.
(Uppföljare: Karikatyrbild finns. Ska bara få in den på datorn.)
Brytningsfel
Ny vecka, nya hjältar. Epopéerna verkar aldrig sina.
Idag, måndagen den 4/5 -09 får vi stifta bekantskap med en man vars glasögon inte följde med på hans besök till butiken.
Däremot hans törst och en barock doft inte ens surströmmingsälskare kan älska.
Karln smyger girigt runt staplarna med sexpack likt ett utsvultet lejon kring savannens läskande antiloper.
- Hav ji int Pripps Blå?
- Står det inga bland de övriga?
- *Ehrm* Ji hav int glasiga ve me..
En scout, Rocco Siffredi och en grosshandlare lever alla efter samma kod: Alltid redo! så jag stegar fram för att assistera.
Inga Pripps Blå.
- Men si förbannat!
- Det finns lösa i kylen där borta istället.
- Jer dem kall?
- Ja, det hoppas jag. Annars är det nåt fel på kylen.
- Usch! Blöö! Da få he va.
Jaha, ok. Jag återgick till att fylla på lösgodis men hann inte långt förrän karln viftade med armen i en kom-hit-gest.
- Ja?
- He få bli haijna. Ärne trikommafem? Ja, ji hav int glasiga ve me.
- Jodå, det är trekommafemmor.
Med entusiastiska kliv skrider han fram mot kassan och odören av avslagen, varm pilsner med ett stänk av svett skär genom min nasal likt en dolk i en ungbjörk. En kompakt vägg av utsökt äckel slår hårt och hämningslöst.
- Hur mychy bli he?
- Sextioen och femtio.
Karln mumlar något ohörbart och tar upp sin portmonnä. Han försöker fokusera på kassans digitala siffror...
- Ji hav int glasiga ve me. Sexti... å... femti...
60,50:- ligger på disken. Han kisar lite, försöker än en gång fokusera...
- Sexti å femti?
- Sextio EN och femtio.
- Jamen LUGN POJK! JI HAV INT GLASIGA VE ME!
Han slänger upp en krona.
- Så! Jer du nöjd?!
- Jag är så nöjd så. Tack.
- Ji hav ju int glasiga ve me!
Nä, det hade säkert gått mycket bättre om så vore fallet, Stinky.
Nytt på GT
Nu kan du vara med och rösta fram "Veckans Bästa".
Välj ett eller flera alternativ uppe till höger.
Välj ett eller flera alternativ uppe till höger.
Tisdag
Vad har då denna underbara dag spytt ur sitt sköte?
För att mjukstarta dök Släpen upp. Han var draperad i silke, bar hög hatt och vita svanskinnshandskar. Pluderhosor, monokel och kravatt. Han luktade gott också.
Nej, skämt åsido. Han var sitt vanliga jag, som den där lortgrisen i Snobben. Fast äldre. Mycket äldre.
Med snusklasor i mungiporna och smakfullt bruna läppar ville han köpa Knox. Det var dock fortfarande slut.
- Da vela ji hav eneeh... Kro..Kra... En såndäringa grön.
- Ett stycke Kronan var det, ja.
Två är som bekant bättre än en och så här går den historien:
Efter att en kund betalat med kort måste man trycka på en viss knapp på kassaapparaten för att slå ut kvittot. Gör man inte det tror kassan att samma kund lägger till fler varor och nollar sig alltså inte. Detta var precis vad jag inte hade gjort när en dam i övre pensionsåldern lastade upp sina saker på disken. Killen före hade tydligen bråttom iväg och brydde sig inte om att vänta på ett kvitto. Det är det förvisso inte så många som gör heller, men just den här gången skenade tankarna iväg på någon annan syssla så jag tänkte helt enkelt inte på att trycka på kortknappen.
Damens varor uppgick till en summa av, i runda slängar, fyrtio kronor. Med föregående kunds grejor gick notan lös på en dryg hundring. Av gammal vana rabblade jag utan någon närmare eftertanke upp summan som stod på displayen och kom samtidigt på att det kunde ju inte stämma. Av damens bleka, förfärade ansiktsuttryck att döma tyckte inte hon det heller.
- Nehej du! Försök inte med mig!
- Nej, jag ser ju att det inte är riktigt som det ska.
- Hundratrettioåtta kronor för det här?! Nog är ni dyra här men nån måtta får det vara!
Med ett förstående leende tänkte jag att saken var ur världen medans jag knappade runt i kassan för att återställa allt till det normala, men riktigt så var det inte.
- Det här går jag inte på!
- Lugn bara, det här rättar vi till serru, svarade jag så trevligt jag kunde.
- Du kanske kan lura andra på pengar men inte mig! Det här går jag inte på!
Efter en förklaring och simultanskt med det levererat den korrekta summan samt gett henne växel och kvitto kom nådastöten.
- Lurendrejeri går jag inte på!
Thank you, come again.
För att mjukstarta dök Släpen upp. Han var draperad i silke, bar hög hatt och vita svanskinnshandskar. Pluderhosor, monokel och kravatt. Han luktade gott också.
Nej, skämt åsido. Han var sitt vanliga jag, som den där lortgrisen i Snobben. Fast äldre. Mycket äldre.
Med snusklasor i mungiporna och smakfullt bruna läppar ville han köpa Knox. Det var dock fortfarande slut.
- Da vela ji hav eneeh... Kro..Kra... En såndäringa grön.
- Ett stycke Kronan var det, ja.
Två är som bekant bättre än en och så här går den historien:
Efter att en kund betalat med kort måste man trycka på en viss knapp på kassaapparaten för att slå ut kvittot. Gör man inte det tror kassan att samma kund lägger till fler varor och nollar sig alltså inte. Detta var precis vad jag inte hade gjort när en dam i övre pensionsåldern lastade upp sina saker på disken. Killen före hade tydligen bråttom iväg och brydde sig inte om att vänta på ett kvitto. Det är det förvisso inte så många som gör heller, men just den här gången skenade tankarna iväg på någon annan syssla så jag tänkte helt enkelt inte på att trycka på kortknappen.
Damens varor uppgick till en summa av, i runda slängar, fyrtio kronor. Med föregående kunds grejor gick notan lös på en dryg hundring. Av gammal vana rabblade jag utan någon närmare eftertanke upp summan som stod på displayen och kom samtidigt på att det kunde ju inte stämma. Av damens bleka, förfärade ansiktsuttryck att döma tyckte inte hon det heller.
- Nehej du! Försök inte med mig!
- Nej, jag ser ju att det inte är riktigt som det ska.
- Hundratrettioåtta kronor för det här?! Nog är ni dyra här men nån måtta får det vara!
Med ett förstående leende tänkte jag att saken var ur världen medans jag knappade runt i kassan för att återställa allt till det normala, men riktigt så var det inte.
- Det här går jag inte på!
- Lugn bara, det här rättar vi till serru, svarade jag så trevligt jag kunde.
- Du kanske kan lura andra på pengar men inte mig! Det här går jag inte på!
Efter en förklaring och simultanskt med det levererat den korrekta summan samt gett henne växel och kvitto kom nådastöten.
- Lurendrejeri går jag inte på!
Thank you, come again.
Dagens skörd
Släpen köpte snus. "Nochs" var slut så det blev en "Kron" a.k.a Kronan.
Pant för nio piastrar. Kortet drogs och se där! Det gick igenom! Släpen lommade några varv i butiken innan han återgick till att plocka några fanta och handla igen. Slutligen gick han ut.
Två fjortisar av kvinnlig börd kom in, plockade på sig fruktklubbor och vrålade
- Bajsnegerballe!
Det nya inneordet?
Pant för nio piastrar. Kortet drogs och se där! Det gick igenom! Släpen lommade några varv i butiken innan han återgick till att plocka några fanta och handla igen. Slutligen gick han ut.
Två fjortisar av kvinnlig börd kom in, plockade på sig fruktklubbor och vrålade
- Bajsnegerballe!
Det nya inneordet?
Dum & Dummare
För att runda av arbetsveckan kommer här två lustiga telegram från gårdagens arbetspass.
Stjärn/stolpskott nr. 1.
Äldre dam som till synes enbart hyser blått blod i ådrorna sticker endast in huvudet genom entrédörren.
- Psst.
Psst? När i helvete var det inne senast? Samtidigt som äppelknyckarbyxor och Mästerdetektiven Kalle Blomqvist?!
Jag reagerade inte nämnvärt eftersom det inte är så vanligt att hälsa med ett "psst" och trodde således att hon väste åt något barnbarn eller liknande. Jag såg inte heller ansiktet utan bara en gråsprängd kalufs som antingen kunde vara nacken eller ett framåtlutat huvud med blottad virvel.
- Psssst!
Ett andra, denna gång mer utdraget, psst måste ju betyda något. Jag ställde mig därför i position så att jag kunde skåda hela kroppshyddan och ansiktet. Med ett frågande ansiktsuttryck gav jag gensvaret att hon hade min uppmärksamhet och det bara var att tala om vad hon ville, men ack. Ett tredje kraftfullt
- PssssT! senare gjorde att jag tog till orda.
- Ja? Kan jag hjälpa till med nåt?
- Jag har en hund med mig här så jag kan inte komma in... då?
- Nej, det stämmer.
- Jaha ja. Då måste jag alltså stå såhär... då?
- Ja, om du inte kan tänka dig lämna hunden utanför så får det nog bli så.
- Jag har ett paket att hämta här.
Som de flesta vet krävs det en avisering för att kunna hämta ut postpaket. Man brukar oftast få ett brev där det står nåt i stil med "Ditt paket finns att hämta på xxx efter kl. xxx" följt av datum. Jag efterfrågar avin (då det också står vilket nummer paketet har vilket gör det ungefär tjugo gånger lättare att hitta) och hon räcker över en papperslapp, alltså ingen avi i a4-format.
- Men det här är ju en räkning.
- Nejdå, det är en avi.
- Nej, det är en räkning. Ett inbetalningskort. Jag behöver en avisering att paketet finns här och några siffror som också ska stå med.
- Men det är ju allt jag fått. Jag har hämtat ut paket hundratals gånger med en sån här!
Adelsdamen börjar bli lite frustrerad då mina gensvar inte överensstämmer med vad hon vill höra. Hon vägrar lyssna på mina förklaringar om att det är en räkning hon tagit med sig och ingen avisering och börjar peka på inbetalningskortet.
- Här finns ju hur många siffror som helst!
- Ja, men det är inte de siffror jag behöver för att kunna hitta ditt paket.
- Titta! Hur många som helst!
- Ocr-nummer, belopp att betala, kundnummer, postgironummer... Tyvärr. Inget av dessa nummer är vad jag behöver.
- Jag har skickat beställningen för två veckor sedan. Det måste ju ha kommit in!
- Du kanske måste betala räkningen först innan dom skickar paketet eller avin?
Osv. osv. Moment 22. Blev slutligen tvungen att ägna mig åt andra kunder och avslutade med att återigen säga att hon måste ha en avi med sig.
- Så det har inte kommit... då?
Stjärn/stolpskott nr. 2.
En kille kommer in, nickar lite försynt och travar bort till lösgodiset. Att plocka ihop en lördagspåse brukar gå rätt snabbt så jag gör bedömningen att det inte är lönt att börja med nåt större projekt innan han betalat.
Det går en minut. Det går två. Det går fem.
Jaja, lika bra att göra någon nytta. Jag går ut bland hyllorna och börjar ställa i ordning diverse varor, kolla sånt som borde fyllas på etc. Precis när jag böjer mig ner för att fixa i nedersta hyllplanet ser jag i ögonvrån killen gå mot kassan.
Tänker att jag bara ska greja två paket flingor som står på sniskan innan jag ämnar återgå bakom disken. Ett initiativ som tar kanske tio sekunder att fullborda.
*Knack knack knack*
Killen knackar alltså på kassadisken som om det vore en dörr! Petar till flingpaketet, ställer mig upp och börjar gå mot kassan. Han står med ryggen mot mig utan en tanke på att vända sig om för att se efter var jag är, och i brist på den klassiska hotellklockan, röstresurser, tio sekunders tålamod samt vridmoment/syn laddar han upp och knackar ännu en gång. Den här gången hårdare och rappare än förut, precis som om det vore en dörr.
*Knackknackknackknack*
När jag fem sekunder senare står framför honom utbrister han, nästan panikartat:
- Hejjagheterxxxochjagskaköpadethärgodiset!
Ja, vad säger man? Piteå.
Stjärn/stolpskott nr. 1.
Äldre dam som till synes enbart hyser blått blod i ådrorna sticker endast in huvudet genom entrédörren.
- Psst.
Psst? När i helvete var det inne senast? Samtidigt som äppelknyckarbyxor och Mästerdetektiven Kalle Blomqvist?!
Jag reagerade inte nämnvärt eftersom det inte är så vanligt att hälsa med ett "psst" och trodde således att hon väste åt något barnbarn eller liknande. Jag såg inte heller ansiktet utan bara en gråsprängd kalufs som antingen kunde vara nacken eller ett framåtlutat huvud med blottad virvel.
- Psssst!
Ett andra, denna gång mer utdraget, psst måste ju betyda något. Jag ställde mig därför i position så att jag kunde skåda hela kroppshyddan och ansiktet. Med ett frågande ansiktsuttryck gav jag gensvaret att hon hade min uppmärksamhet och det bara var att tala om vad hon ville, men ack. Ett tredje kraftfullt
- PssssT! senare gjorde att jag tog till orda.
- Ja? Kan jag hjälpa till med nåt?
- Jag har en hund med mig här så jag kan inte komma in... då?
- Nej, det stämmer.
- Jaha ja. Då måste jag alltså stå såhär... då?
- Ja, om du inte kan tänka dig lämna hunden utanför så får det nog bli så.
- Jag har ett paket att hämta här.
Som de flesta vet krävs det en avisering för att kunna hämta ut postpaket. Man brukar oftast få ett brev där det står nåt i stil med "Ditt paket finns att hämta på xxx efter kl. xxx" följt av datum. Jag efterfrågar avin (då det också står vilket nummer paketet har vilket gör det ungefär tjugo gånger lättare att hitta) och hon räcker över en papperslapp, alltså ingen avi i a4-format.
- Men det här är ju en räkning.
- Nejdå, det är en avi.
- Nej, det är en räkning. Ett inbetalningskort. Jag behöver en avisering att paketet finns här och några siffror som också ska stå med.
- Men det är ju allt jag fått. Jag har hämtat ut paket hundratals gånger med en sån här!
Adelsdamen börjar bli lite frustrerad då mina gensvar inte överensstämmer med vad hon vill höra. Hon vägrar lyssna på mina förklaringar om att det är en räkning hon tagit med sig och ingen avisering och börjar peka på inbetalningskortet.
- Här finns ju hur många siffror som helst!
- Ja, men det är inte de siffror jag behöver för att kunna hitta ditt paket.
- Titta! Hur många som helst!
- Ocr-nummer, belopp att betala, kundnummer, postgironummer... Tyvärr. Inget av dessa nummer är vad jag behöver.
- Jag har skickat beställningen för två veckor sedan. Det måste ju ha kommit in!
- Du kanske måste betala räkningen först innan dom skickar paketet eller avin?
Osv. osv. Moment 22. Blev slutligen tvungen att ägna mig åt andra kunder och avslutade med att återigen säga att hon måste ha en avi med sig.
- Så det har inte kommit... då?
Stjärn/stolpskott nr. 2.
En kille kommer in, nickar lite försynt och travar bort till lösgodiset. Att plocka ihop en lördagspåse brukar gå rätt snabbt så jag gör bedömningen att det inte är lönt att börja med nåt större projekt innan han betalat.
Det går en minut. Det går två. Det går fem.
Jaja, lika bra att göra någon nytta. Jag går ut bland hyllorna och börjar ställa i ordning diverse varor, kolla sånt som borde fyllas på etc. Precis när jag böjer mig ner för att fixa i nedersta hyllplanet ser jag i ögonvrån killen gå mot kassan.
Tänker att jag bara ska greja två paket flingor som står på sniskan innan jag ämnar återgå bakom disken. Ett initiativ som tar kanske tio sekunder att fullborda.
*Knack knack knack*
Killen knackar alltså på kassadisken som om det vore en dörr! Petar till flingpaketet, ställer mig upp och börjar gå mot kassan. Han står med ryggen mot mig utan en tanke på att vända sig om för att se efter var jag är, och i brist på den klassiska hotellklockan, röstresurser, tio sekunders tålamod samt vridmoment/syn laddar han upp och knackar ännu en gång. Den här gången hårdare och rappare än förut, precis som om det vore en dörr.
*Knackknackknackknack*
När jag fem sekunder senare står framför honom utbrister han, nästan panikartat:
- Hejjagheterxxxochjagskaköpadethärgodiset!
Ja, vad säger man? Piteå.
Repris #2
Då käre, goe Grosshandlarn ligger hemma med feber, förkylning och en strut bröllopskonfekt finns inte mycket annat att bjuda på idag än en repris från min första vecka på jobbet. Ja, detta har verkligen hänt!
Den karismatiske lille mannen jag aldrig glömmer gläntade försiktigt på entrédörren och stack endast in huvudet och tittade sig nervöst omkring samtidigt som han täckte för ansiktet med kragen. Axlarna var uppdragna och hans mössa strategiskt placerad för att dölja så mycket som möjligt av anletsdragen på denna 40-45-åring.
Då han förstått att jag var ny och inte kände igen honom pilade han käpprätt ner mot porrhörnan där han frenetiskt bläddrande kastade stressade blickar över skuldrorna.
Naturligtvis tyckte jag att alltsammans verkade rätt misstänksamt så jag höll ögonen på nervknippet vilket han också märkte. Detta gjorde honom alltmer nervös och spattig. Han gick igenom tidning för tidning, bläddrade, vred och vände och såg sig om mot mig minst var tjugonde sekund. Det såg ut att bli en fråga om tålamod.
Den taskiga tajmingen av två godissugna tjejer gjorde att jag måste slita blicken från "den maskerade främlingen" ett slag då jag vägde lösgodiset och letade efter de rätta knapparna på kassan. Det var som sagt min första vecka.
Under denna korta tid hinner främlingen, ohyggligt snabbt, rusa ut ur butiken. Jag hann bara få en glimt av honom i periferien men det var ändå ingen som helst tvekan om vad jag såg. Svartalven, så snabb som han var, hade på ett väldigt klumpigt och osmidigt vis mosat in en blaska under tröjan. Han höll fortfarande i den med ena näven och tidningen stack väl synligt ut under tröjan. Den låg i ca 45 graders vinkel så det var ju ganska svårt att missa.
Givetvis kan jag inte lämna butiken till sitt öde och springa efter honom heller, så det var bara att gratulera och försöka pränta in bilden av Svartalven så gott det gick i minnet så skulle jag minsann ta honom nästa gång!
Hade det varit en vanlig, alldaglig historia hade den slutat här. Men nu gör den inte det.
Efter vad jag uppskattar till två timmar kommer han tillbaka. Han ställer sig på säkert avstånd från mig och öppnar brödintaget:
- Duu.. ja ha gjort nå dumt. Rösten är faktiskt bland det roligaste jag hört! Han låter som den finniga tonåringen i The Simpsons som brukar jobba på diverse snabbmatkedjor.
- Jo, jag såg det men du var ju så snabb så jag hann inte stoppa dig.
- Heh... jåå. Ja ångra mä.
- Det är ju så dags nu det, du har ju redan stulit tidningen.
- Ja ha en sjukdom. Ja ä översexuell å ja ha int fått min spruta idag.
- Vad är det för spruta då?
- Jåå, du vet, när ja int få min spruta bli ja alldeles galen! Du vet, ja ba runka, runka, runka.
- ???
- Mina testiklar är som en femårings..
Efter det läskande uttalandet försöker jag hyssja Svartalven och påpeka att det är flera barnfamiljer i butiken.
Han verkar inte bry sig om det utan fortsätter att förklara sin sjukdom. Att det driver honom till runkvansinne när han inte fått sin medicin och, som sagt, att hans testiklar krymp av allt tajjande.
På frågan varför han inte bara betalade för tidningen (som var av märket Legshow, därav dagens bild) svarade han helt sonika att han inte hade tid.
Med respekt för barnfamiljerna i butiken gjorde jag processen kort. Svartalven betalade för tidningen och fick lämna kvar den. Upptäckte dock några misstänkta dna-fläckar på några sidor samt att mittuppslaget var sönderrivet.
Vi gjorde också dealen att han såklart aldrig mer skulle sätta sin fot inne i butiken, och jag har faktiskt inte sett till honom sedan dess heller.
Såvitt jag vet sitter han fortfarande i sin fåtölj och luktar på...
Personalfest & Kissets återkomst
Ett hejrungande ös när det bjöds till fest igår. Personalfest för att vara mer exakt och lagom till det gjorde Kisset storstilad comeback sedan han uppehållit sig på Liseberg under en längre tid.
På menyn stod en dansk trubadur, en värd i lila pimphatt, dam och herrbrottning mm. Allt smakfullt dekorerat med vägkoner i miniatyr fastsatta i taket ackompanjerat med skenet av blacklights.
I cigarettdimmorna kunde ett flertal överförfriskade kändisar skönjas, dock var det inte så många som ville låta sig bli intervjuade av Grosshandlartribunalens (GT) utsände reporter. Chefen kunde inte närvara och ingen av kollegorna heller. Faktum är att dom med största sannorlikhet inte visste att det var personalfest.
Ska försöka komma ihåg att tala om det för dem nästa gång.
Här nedan följer några bilder på Kissets resa från Liseberg till festen. Han har hittills aldrig missat en enda fest.
Slutligen, tack till festminglarna jag fick dela VIP-rummet med. Det var trevligt!
