Det kändes konstigt hela dagen. Det liksom låg nåt i luften. Kunde inte riktigt sätta fingret på det. Det var en olustig, dock bekant känsla. Framåt eftermiddagen uppdagades det.
Sprungen ur Hades eldhärjade grottor, född av hedniskt mörker, djupt under marken där maskar skålar i svartnat blod och dricker från kupor av urberget självt - Tant Beige, antikrist, var tillbaka!

Som den råtta hon är lät hon gnida morrhåren efter hyllor och golv fast besluten att kunna hitta något att klaga över.
Favoritreceptet som får henne att brista ut i en fruktansvärd klagosång brukar oftast vara fel pris alternativt ingen prislapp på varan.
Hon klämde, kände och vägde noga muffins och limpor i handen. Kollade datum och prismärkning. Tyvärr, för hennes del, var allt i sin ordning. Jag började nästan våga andas ut när hon triumferande lät sin häxkraxan ljuda i en dömande men ack så förnöjd ton. Fröken fisförnäm drog sakta av sig sin skinnhandske och harklade sig än en gång:

- Ursäkta där borta! Jag tycker mig inte kunna se någon prismärkning på dessa ravioli.
- Det står på hyllkanten.
- Raviolin finns i två olika märken. Endast ett pris är satt!
- Jahapp, då får jag göra en prisfråga i kassan då.

Sagt och gjort, det skiljde 20 öre.
- Som plåster på såren kan du få dom för samma pris. (Märk väl att i det här fallet hade priset avrundats till detsamma ändå.)
- Det är olika datum ser jag...

För helvete kärring! Det är konserver!
Du kommer vara hur död som helst när datumet går ut, vad spelar det för roll?!